2014/11/28

Hemlängtan

Längtar hem idag. Eller bort snarare. Har kört slut på mig själv den här veckan med både motorsågskurs och det eviga matteplugget. Jag fick en kick i början av veckan av att ha så mycket att göra. Man får ju det ibland, när man rusar från en sak till en annan, utan att ha tid att tänka. Det håller dock inte i sig så länge. När jag haft mitt high kommer alltid en low. Ikväll kom mitt low. Det går ju över sen, de vet jag ju, men när man är mitt i det känns det oövervinnerligt.

Hur som helst klarade jag motorsågskortet (A+B) efter en veckas slit i skogen. Började kursen i måndags med nackspärr. Den försvann varefter när jag började fälla träd.. Nu sitter jag med svullen handled istället. Märks att man inte är någon ungdom längre. Många gånger ser jag bara fördelar med att vara typ äldst på skolan, men ibland som idag, känner jag mig som en gammal tant som borde ägna sig åt nåt annat.

Så nu skiter jag i matteboken resten av helgen, ska söka jobb och planera framtid istället. Är klar med det här skollivet nu.

2014/11/19

Skydda skogen

Att åka ut i skogen en gråmulen novemberdag kan kännas lite så där. Jag skulle ljuga om jag sa att jag studsar upp ur sängen på morgonen. Men när man väl är där och inser att man inte är på ett stressigt kontor..eller sitter på en full tunnelbana, så tar man ett djupt andetag och ler förnöjt.

Men vad är det vi gör i skogen hela tiden, kanske ni undrar?

-Det ska jag berätta sörrni! Vi inventerar den.

Men vad menas med det då??? Inventerar???

-Jo vi går runt i skogen och letar efter signalarter. 

Signalarter?!!!

-Ja, signalarter är arter som signalerar om skyddsvärd skog. Alltså skog som är värd att skydda och EJ AVVERKA/SKÖVLA.
Alla kanske inte vet hur en riktig skog ser ut. Alltså en naturskog. Det gjorde inte jag heller när jag kom hit. Inte så konstigt. Ynka 3 % av all skog i Sverige är naturskog.. 

Så här ser det ut i en naturskog. Detta är Drevfjällets skogar i Dalarna. Här finns t.ex en lav som heter varglav. Den är väldigt speciell, lyser starkt gult och är giftig som attan. Den växer inte på så många ställen i Sverige, utan bara i äldre skogar, där även andra sällsyntare arter förekommer, alltså signalerar den om att det är bra skog, om man hittar den. En signalart.

Drevfjällets naturreservat
I en naturskog där lever träden tills de dör. Ett träd  i en skog som lämnas att växa fritt kan bli väääldigt gammalt. Granar och tallar kan bli 200-400 år gamla. På dessa träd lever en massa arter (fåglar, mossor, lavar och växter) som är beroende av träd i olika åldrar för att kunna leva. Finns inte dessa träd - finns inte dessa arter...

När träden till slut dör, faller barken av och de torkar och kallas torrfuror - så kan trädet stå i ytterligare några hundra år. Vissa arter är beroende av just dessa torrfuror. Hackspettar och ugglor som använder dem som bohålor, lavar som bara växer där etc. 


Sedan blåser trädet omkull och får ligga kvar på marken och sakta förmultna. Det kallas låga. Då flyttar en ny typ av arter in, skalbaggar, mossor och lavar och svampar, som bara hittas här, på lågor. Där bor de kvar tills trädet åter blivit jord..och nya träd växt upp runt om kring.


En produktionsskog, alltså skog som ska inbringa pengar, är en skog där alla träd är i stort sätt lika gamla. Där träden är sådda med plantor på fina rader så att skogsmaskiner lätt kan ta sig in och ta ner dem. Tänk er en jord med bara tonåringar..så ser det ut i de flesta av våra skogar. Trist och skrämmande. Precis som vi människor så behöver träd finnas i alla möjliga olika åldrar för att kunna fortsätta existera på denna planet. 



Det är därför av allra högsta betydelse att skydda så mycket skog som möjligt. Vi behöver både skapa fler naturreservat, nationalparker och andra typer av skydd, men det är också viktigt att informera "vanligt folk" om hur det ser ut.

Gick igång ordentligt här nu, så för att undvika ett alltför långt inlägg så tar jag en eventuell fortsättning en annan dag. Hör av er om ni har frågor om skog eller skyddad natur.

Från idag då jag fotade i Titjärnsskogens naturreservat




2014/11/18

November rain

Usch vad den är trååååkigt väder. Det typiska Stölletvädret är här igen. Snart har jag varit här i skogen i ett år. Förstår ni vad fort tiden har gått? Om fem veckor flyttar jag hem igen. Till vad, vet jag inte än. Men just nu vill jag var i stan där åtminstone lamporna lyser upp tillvaron.

Förra veckan var vi faktiskt på studiebesök hemma i Sthlm. Kändes ju lite konstigt men också väldigt tryggt och skönt, att få turista i sin egen stad lite. Passade även på att gå ut i myllret och äta god mat i goda vänners lag, träffa familjen och Enja samt hämta min BIL! Betty hade stått och dragit ur sitt batteri stackarn, men bromsljus och baklyktor lyser nu lika röda och fina som Rudolf nos! Tack vare Arne, vilken hjälte!

Så i söndags kunde jag ta mig hem till skogen igen i bil. Det var en riktigt najs resa och med mig på färden fick jag I, vilket alltid är skoj och så slipper man köra själv hela tiden. Alltid skönt att komma hem ändå..trots novemberregnet.

Mitt fågelprydda fönster i skolan

Enja och jag myser




Min fina Lorentz-tisha kom med posten!

Akvarellmålning som ångestmedicin

Tedrickande i favvokoppen



2014/11/10

Uppträda i glittriga små

Jag mindes just en grej från när jag var liten. Det här med att uppträda som många gör när de är små. Helt utan rädsla eller blyghet. Jag var en sån som älskade att stå längst fram. Gjorde Melodifestivalen för mamma o pappa när de hade middagsbjudningar. Spelade upp små teaterpjäser med mina bästisar hemma på gatan. Vi gick från hus till hus och spelade upp pjäsen. Vi bjöd även in hela kvarteret till Cirkusföreställning i trädgården. 

Och just det där med cirkus va det jag kom och tänka på idag. Inte just vår föreställning men jag minns hur jag alltid kollade på akrobaternas kläder, eller kläder var det inte alltid, bara nån liten bikinigrej med paljetter typ. Samma med trollkarlarnas assistenter, någon glittrig baddräkt och hatt typ. Älskade det där! Just att få vara vig, graciös och klä mig i showkläder. 

Nu blev det inte så..långt därifrån. Just nu befinner jag mig på ett ställe där folk klär sig väldigt "fritidsaktigt" kan man kankse säga.

Packlistan när mina fellow school mates flyttade hit såg antagligen ut så här:
1 resväska med grejer man har med sig på skidsemester (för vintermånaderna)
1 resväska med grejer man har med sig på en vandring i fjällen (för sommarmånaderna)
1 träningsväska (för alla innebandykvällar i gympasalen + funkar ju till vardags också)

Inte mycket glitter och glamourtänk på dessa shonnar och guzzar kan jag förtälja er. Men INGET fel med det!! Det är ju jag som är den udda fågeln här. Fågeln som alltd önskat att hon vore en påfågel..eller en mandarinand.







2014/11/09

Fast

Har öppnat bloggen flera ggr den senaste tiden för att jag ville skriva nåt, berätta om nåt, men sen har jag kommit på att det blir så mycket att skriva så då har jag skjutit upp det. Det är dumt. Så gör jag ofta. Jag tänker att jag skriver så långa inlägg så ingen orkar läsa. Det är också dumt. Inte att skriva så alltså utan att tänka det. För jag skriver ju mest för mig själv. Även om det är kul om nån annan läser det och också tycker det är kul. Nu babblar jag igen...

Jag har ingen bil just nu. Hon blev kvar hemma hos pappa för hon saknade bromsljus förstår ni. Så pang boom fick jag ändra plan och ta tåget tillbaka hit. Nu känner jag mig lite låst. Sitter ensam på mitt rum i skogen och tänker på allt som händer överallt där jag inte kan vara just nu. Lorentz spelar på Berns ikväll. K och hennes små flickor fick flytta till Västerås. Le frenchiboy drog till Dalarna. Mamma landade just i Dubai så Enja ligger nog ensam i sin fåtölj o ser så där gudomligt söt ut. Ja ni hör ju..det är ju där jag borde vara.

Men ibland kan det va skönt att vara fast också. Inte ha några alternativ utan bara tvingas vara med sig själv och stanna i det en känner att en vill fly ifrån.

Ta fram mindfulnessboken jag skulle läsa ut det här året..som dammat till sig på bokhyllan..och lägga mig och läsa. Mm det ska jag göra nu.