2015/01/30

Att släppa taget

I tisdags var jag på en föreläsning med Björn Lindeblad. Han har levt som buddistmunk i 16 år. Innan det var han civilekonom på en högt uppsatt chefsposition. Jag lyssnade på hans sommarprat för ett antal år sedan. Bland de bästa jag hört. Finns HÄR . Får ni chansen att lyssna på honom så gör det.

Han pratade om att släppa taget. Och det tog jag med mig. Jag har nämligen alltid haft ett ganska bra minne. Något jag märkt är både en välsignelse och en förbannelse. 
Att minnas saker kan vara mycket bra i t.ex frågesport, när man vill skriva bra på ett prov, tänka tillbaka på roliga fester, eller minnas var man ställt julkartongen i förrådet. Däremot är det inte lika bra när man allt för väl minns oförrätter och besvikelser. Minns alla fel jag själv gjort och ältar dem ofta trots att de tillhör det förflutna. Just det här att släppa taget tror jag skulle vara bra. Men hur vet man vad ska man släppa taget om och vad ska man ha kvar?

När jag kom hem från föreläsningen satte jag mig och mediterade en stund och kände mig i totalt zen mode. En stund senare fick jag ett meddelande att nya klassen som börjat utbildningen efter oss, har lagt ut sitt första inlägg i skolans blogg. Inlägget påminde mycket om hur jag själv skrivit inläggen under hela förra året. Det fick mig att vilja läsa våra inlägg från ett år tillbaka. Men de var borta!
Jag fick panik när jag inte hittade dem men hoppades att de bara dolt dem av någon anledning. 

Eftersom det är jag som startat den där bloggen så har jag inloggningsuppgifterna så jag tog mig friheten att gå in och kolla vad som hänt. Och de var verkligen helt raderade! Jag fick panik, började nästan gråta. Kände mig berövad på hela året! Överdrivet kanske, men jag har lagt ner så mycket tid på det där, timmar av textskrivande och att välja ut och spara över foton m.m Så att någon raderat dem, poff!, kändes obegripligt!

Jag bestämde mig för att det inte fick vara så. Kan ju inte bara vara så. Jag satt uppe halva natten och googlade runt på olika forum för att hitta en lösning. Lyckades hitta inläggen i chachelagrad version och kopierade in allt i word-dokument. Pjuuu! Nu finns de iaf i min dator tänkte jag och gick och lade mig. På morgonen kände jag mig mycket lugnare, mitt förflutna är räddat, jag kan vara lugn, allt jobb var inte förgäves..

Sen mindes jag det här med att släppa taget. Kan det vara universum som försöker visa mig att det är ok att släppa taget, vända blad och gå vidare? Bara gå gå gå




2015/01/25

Ventil

Min blogg har varit ganska dyster senaste tiden. Inte meningen att dra ner er i något tråkigt depp mood. Men det har varit skönt att skriva av sig så där öppet och ärligt. Bloggen är en bra ventil där jag kan formulera mig på det sättet jag känner för just för tillfället. Jag har ingen speciell profil på min blogg, den följer mitt humör och svängningar som mitt liv tar. Därför kan det bli lite vad som helst, högt och lågt. Det är ju såklart mycket lättare att skriva om roliga saker, uppmuntrande texter och skojsiga bilder. Och det kommer det bli mer av, det lovar jag. Men just nu är det som det är och så får det vara.

Helgen har varit jobbig och jag känner mig rätt vissen just nu. Men som min vän L sa, så kan det bara betyda att veckan som kommer blir bättre. Och det är ju mycket som händer i veckan. Hoppas på klarhet på jobbfronten och ser fram emot en föreläsning jag ska på. Men jag ska träffa vänner också, som ger mig massor av positiv energi, så det kan ju bara bli bra det här.

Ikväll lyssnar jag på

Musiken i mina lurar

Det är bättre än någon terapeut jag gått till. Verkar snabbare än någon medicin jag ätit. Mer effektiv än alla droger i världen och dessutom inga biverkningar. Orden tränger in i genom öronen, basen vibrerar rätt in i hjärnan och tar över, trycker bort all distraktion, all ilska, all ångest, all sorg.  Ibland går det fort, ibland behövs den flera timmar. Det är jag som styr, jag bestämmer vad jag behöver. Jag har kontrollen och justerar volymen i mina egna lurar. Jag trycker på play när jag vill och sen gör musiken sitt tills jag känner mig klar.

Igår natt somnade jag inte förrän kl 04 på grund av att min granne hade fest. De spelade musik så högt så det hjälpte inte ens att jag hade öronproppar och låg med huvudet under kudden. Jag ville inte gå upp och klaga, vågade inte gå upp till ett gäng fulla ungdomar, för jag visste inte om det kanske bara skulle göra det värre. Jag ville vara cool med det, vara en person som inte påverkas, som kan leva sitt liv och vara avslappnad med sånt där. Låta folk leva sina liv och jag mitt. Så jag satte i mina hörlurar, valde avslappningsmusik och försökte meditera. Men musiken, skriken och trampandet på övervåningen trängde igenom musiken... Min kropp reagerade som alltid med att bli spänd som en fiolsträng och jag kunde verkligen inte sova. Enja knatade runt oroligt hela natten vilket inte gjorde mig lugnare.. Grannen hade lyckats få oss båda ur balans. 

Jag har kämpat sen jag kom hem från skogen med att behålla mitt lugn, att inte stressa upp mig och vara avslappnad. Vill ju vara en som inte brusar upp, som inte tar saker personligt. En sån där "tar livet med en klackspark"-typ av person. Men idag rann bägaren över och jag blev så arg så hjärtat nästan hoppade ur bröstet. Flera gånger. Så arg och ledsen över saker jag inte ens vill skriva om. Allt som hållts tillbaka kommer ut förr eller senare. Och eftersom det varken hjälper mig eller uppskattas särskilt av andra så tänker jag inte ställa mig och skrika rätt ut nu (trots att det skulle vara befriande). Istället tar jag på mig mina älskade hörlurar än en gång. Ikväll tar jag tillbaka kontrollen. Det är jag som bestämmer. Låt, volym och när jag känner mig klar.



2015/01/22

Choose yourself


Ofta måste jag påminna mig själv om just de där orden. Choose yourself. Välj dig själv. Cheesy så in i norden, precis som typ alla andra quotes i social medier...

Men ibland kan de där orden på nåns instagram, eller några rader i en bok man läser, fastna och plötsligt ge mening. Jag har så lätt för att svepas med i stressen runt omkring mig. Lätt för att göra det jag tror förväntas av mig i alla lägen. Se till att allt är i sin ordning, att alla är nöjda och glada. Fånga upp allas känslor, analysera dem, ta hand om dem och sen lösa situationen..helst innan det ens hann bli en situation. "Jag är bra på att zooma ut och se allt från ett större perspektiv, se helheten, komma med ideer, lösa problem, peppa kollegorna"..brukar jag säga i mina intervjuer. Jag ljuger inte. Det är ju sant.

Men att zooma ut från mig själv är svårare, så är det ju ofta, att det är svårt att leva som man lär. Men att se till sina egna behov är ju typ viktigast av allt. Varför får man inte lära sig det som liten? För hur ska man annars kunna orka finnas där för andra? Jag behöver hela tiden påminnas om det. Behöver ställa mig själv frågorna: "Vad vill jag nu? är detta viktigt för mig? varför? vem gör jag det här för?" 

Det känns så självklart när man väl gör det och vilken skön känsla det är att vara sann mot sig själv, för då kommer ju det där berömda lugnet inombords. Svårslaget!


Även om jag haft den här bilden som bakgrund i mobilen i snart två år så glömmer jag det ändå. Tur jag har A här som påminner mig och ger mig pepp. Att ha en vän till hands i rummet bredvid när man tvivlar på sig själv och hela samhället är verkligen en blessing. Tack vännen!


2015/01/20

Intervjudags

Idag ska jag på intervju. Ett arbetsplats jag hoppas extra mycket på eftersom jag hört gott om stället och så jobbar en nära vän där. 

Det har varit många intervjuer senaste tiden och man sitter som på nålar mest hela tiden. Det är så kul när alla ansökningar ger resultat och telefonen börjar ringa!! Och det man hela tiden väntar på är orden "Vi vill erbjuda dig en tjänst hos oss på..." och sen få börja jobba. Mest för att jag är så attans pank, att få tillbaka rutiner och en anledning att gå upp på morgonen. 
Men också för att slippa den här klumpen i magen, skammen och skulden man konstant känner trots att man gör allt för att få tjäna sitt eget levebröd.




2015/01/18

Drömmen om livet

Idag har jag varit på inflyttnings-/babyshowerfika hos min vän E som flyttat in i ett område nära mig. Eller nära, det tog 25min att gå dit, men jag slapp ta tunnelbana eller buss, det är lyx!

Mysig tillställning med en massa gott att äta och bästa vännerna att tjattra med. Mest pratade vi graviditeter och bebisar. För att fyra som var där är gravida, en kunde inte komma för hon födde igår. Tre hade lämnat barnen hemma och sen var vi tre utan barn.

Vi barnlösa. Av dessa tre är en sambo, en särbo och en singel. Gissa vem som är jag?

Vill absolut inte förta lyckan i alla graviditeter, är så genuint glad för alla mina vänner som har blivit eller kommer få bli mammor. Men ibland blir det väldigt påtagligt att man är utanför den där världen och det börjar kännas mer och mer obekvämt.

Jag var på intervju i onsdags och fick frågan om civilstånd..(vad det nu kan ha för relevans?) och jag svarade: Singel!
Varpå chefen sa: - Ok då antar jag att du inte har några barn heller?
Jag: - Det kan du anta.

Och jag kände mig som en misslyckad person. Trots att han kallat mig på intervjun baserat på mitt tidigare arbetsliv och även sa" Du har en väldigt bra profil och bakgrund och du har mycket bra egenskaper" så kunde jag inte tänka på nåt annat än mitt eget misslyckade privatliv. Han ville försäkra sig om att jag som 33årig kvinna inte skulle bli gravid direkt om jag blev anställd. Men nu när han visste att jag var SINGEL så skulle det ju dröja om det ens skulle bli av nångång..hon verkar ju inte vilja ha barn så henne kanske vi kan anställa ändå...
Svårt att tro att samma fråga ställs till en singelman i samma ålder..

Till den chefen och till alla andra som undrar vill jag bara säga:

Jag är inte barnlös för att jag tänker på min karriär. Jag är inte barnlös för att jag inte KAN få barn. Jag är inte barnlös för att jag inte TYCKER OM barn. Jag är inte barnlös för att jag inte VET HUR man gör. Jag är inte barnlös för att jag inte VILL ha barn..

Jag är barnlös för att saker inte blivit som jag tänkt mig i livet.
Jag vill inte leva ensam, jag vill ha en livskamrat vid min sida. Jag vill inte vara barnlös, jag vill ha en bulle i ugnen precis lika mycket som ni. Jag vill också ha kärlek och ge kärlek.

Men det har inte blivit så. Mina drömmar har inte stämt överens med min verklighet. Inte än i alla fall.

Kanske det är konstigt för er, kanske är det svårt att förstå. Kanske är det obekvämt för er, men kanske ännu mer för mig.

Pressen och förväntningarna jag känner har totalt förlamat mig under de senaste åren och jag har stängt ner för alla känslor till tvåsamhet och barn. Jag har bara tryckt in paus, blundat och hållt för öronen. För det är så jag hanterar ångest. Med flykt och distraktion.

Oavsett om det stämmer eller ej så känner jag tyngden av allas undran, förhoppningar, önskningar och frågor på mina axlar..och det är riktigt tungt nu.
Jag har börjat inse att det inte är era krav på mig egentligen utan min egen föreställning om att kraven utifrån finns, som tyngt mig.

Jag vet inte vad jag ville säga med det här inlägget mer än att det är lugnt hörrni. Vill slå mig fri från alla krav och outa mina känslor för det här. Jag är på väg mot nåt bra. Själv.

Vill skapa så mycket bra det bara går för mig själv. För om jag ska gå själv ett tag till så vill jag ha det gött under tiden.

Drömmen om lycka och harmoni är större än nånsin. Kanske närmare än nånsin. Livet kanske inte blir som jag trodde det skulle bli. Det kanske inte blir som ni trodde. Men tillsvidare så gör jag det jag måste för att överleva. Hoppas och drömmer.

2015/01/15

Väntan

För ett år sedan tog jag den här bilden. Utsikten från mitt fönster i skogen. Jag och Enja hade just flyttat in i det lilla rummet och vi hoppades att fåglarna skulle komma och äta och att vi skulle ha första parkett för att studera dem.


Vi väntade...


Och väntade...



Veckorna gick men ingen ville äta i mitt fönster. Så jag jag pimpade till det och lockade med mer mat.



Ytterligare några veckor senare tog jag beslutet att Enja skulle få flytta hem till mamma. Hon var så understimulerad i det lilla rummet. Inte ens fåglar hade hon att spana på.


Det tog inte mer än någon dag efter jag lämnat Enja så dök de upp.






Hela året fick jag njuta av dessa gäster som dök up varje dag vid mitt fönster. Jag vet ju att det är så där med väntan. För tro mig, jag har väntat och längtat mycket i mitt liv. Och jag har lärt mig och försöker påminna mig själv om, att ju längre man väntar på något och om man jobbar hårt för något och ger det tid,  desto mer uppskattar man det när man väl får det. 
För allt som är värt något är värt att vänta på,

2015/01/14

Fantastisk fattigmansmiddag

Måste bara dela med mig av min fantastiska middag jag gjorde ikväll. Det bästa med att inte ha så mycket är att man blir så kreativ. Man måste planera mer eftersom man inte kan spontanshoppa en pizza eller nåt. Detta blev det idag! Köpte soppgrönsaker, råa rödbetor och fetaost och en liten bit kassler, allt på Lidl. Resten hittade jag hemma i kylskåpet.




1 potatis
1 rödbeta
2 morötter
1 bit rotselleri
1/3 lök
olivolja
salt
peppar
rosmarin
matlagningsgrädde
dijonsenap
fetaost

1. Skär alla rotfrukter i smala stavar. Lägg i ugnfast form.
2. Häll över olivolja, salta och peppra.
3. Mitten av ugnen 225 grader i 20min, sen röra runt lite och så på med lite lök och så in igen i typ 10-15min. (totalt 35 typ)
4. Stek några kasslerskivor med salt och peppar. Sen hällde jag i matlagningsgrädde i pannan och hade i lite dijonsenap som jag hittade i kylskåpet, den var säkert gammal men det sket jag i. Blev en fin sås!
5. Sen på med fetaost och simsalabim, en fantastisk middag is about to be served!


MEN inte nog med det.. satt och semi-kollade på Halv åtta hos mig och snappade upp en recept på en chokladmousse i förbifarten. Insåg att jag hade typ ALLA ingredienser hemma och snodde ihop en egenkomponerad mousse som va freakin fabulous!!

- Smälte blockchoklad, 3 rader kanske
- Rörde ner en 1 äggula
- hade i lite florsocker..då kändes "smeten" helt stel och fel, men det löste sig med snabbkaffepulver som jag blandat i vatten.
- rev lite apelsinskal
.-vispade 20% grädde ca 1,5dl och vände ner det i chokladsmeten.

Godaste moussen jag ätit!

Så fattigmånaden januari behöver inte vara så tråkig som man tror, bara man är lite kreativ. Man har ju inte alltid alla ingredienser hemma men det är just det som är grejen, att improvisera och hitta på!





2015/01/13

Nattugglan funderar

Jag och Enja blir mer och mer lika varandra. Nej jag börjar inte få gråa hår. Inte heller går jag på alla fyra än. Men jag har blivit en nattuggla precis som hon.

Idag skulle jag upp tidigt och gå till Arbetsförm och Biblioteket. Dock hann jag inte så långt i mina planer innan mensvärken slog till med full kraft. Jag blev däckad i sängen flera timmar i kramper och allmänt illamående. Brevid mig låg Enja hela tiden och sov. Jag somnade också nån timme eller två. Enja sov nog 10h minst..



När jag lyckades ta mig upp för att äta slog det mig att jag behöver skriva om min cv. Har ju iofs filat på den mer el mindre varje dag senaste veckorna, men nu tänkte jag göra om ALLT! Så resten av dagen/kvällen har jag suttit med det och sen skickat in lite spontanansökningar.

Nu är kl snart 02 och jag iär fortfarande pigg. Precis som Enja. Hon leker med sina råttor och jag med mobilen. Jag tycker man blir så produktiv på kvällen..jag får alltid mest gjort tidiga mornar och kvällar/nätter. Det skulle ju vara helt ok om man som Enja fick sova 16h per dygn sen..

Men tyvärr lever vi i ett samhälle anpassat efter A-människor så imorn blir det nya tag och upp tidigt för att försöka vända tillbaka på dygnet.

2015/01/11

Slappnar av

Har haft en riktigt bra helg so far. Torsdag och fredag hade jag fullt upp med intervjuer, äntligen känns det som jobb är på gång. Så igårkväll kände jag att jag kunde slappna av och njuta av ledigheten. Har ju fått en inneboende. Ingen mindre än min vän A, som ska bo hos mig tillsvidare.

Jag är ju van med att ha folk tätt inpå nu efter mitt år på folkhögskola så det är lika bra att fortsätta på det spåret innan man blir för bekväm. Hittills har allt bara varit trevligt.

Jag bor i vardagsrummet, gjorde en liten sovhörna till mig själv och Enja. Det har funkat jättebra. Blir det en längre period vi behöer bo såhär så är planen att sätta in skärmvägg eller draperi/gardin från taket.











2015/01/06

Arbetsökeriet

Att söka jobb är som ni kanske vet ett heltidsjobb. För er som inte vet  hur det går till nuförtiden så ska jag ge er en snabb genomgång :-)

Steg 1. 
Leta annonser på rätt ställe, med rätt filtrering, läsa annonser, skriva unikt personligt brev till just den tjänsten man söker, registrera hela sitt cv på företagets hemsida, ladda upp sitt cv och brev, och ibland svara på några frågor innan man äntligen kan trycka på skicka ansökan. När jag gjort detta så har det säkert gått minst 2h. Sen vidare till nästa annons...

Steg 2.
Målet är ju att bli uppringd.. Då bör man minnas vad det är man egentligen har sökt, så man kan svara på frågan direkt i telefonen - varför man sökt just denna tjänst?  För.. "Eeeh..jag har ju sökt 10 jobb den här veckan, vilket var det här?!!"...kan man ju inte säga. 

Steg 3.
Om man lyckats svara någorlunda på den frågan så kan man bli erbjuden att få komma på intervju. Man tackar så hemskt mycket för det och man får höra att det kommer en bekräftelse på mail. I mailet står förutom vägbeskrivning, tid och namn på den du ska träffa också att du ska göra två tester på nätet. Ett skrivtest, alltså hur många ord per minut du skriver. Sen ett engelska-test som tar 30-40min. När du är klar skickar du skärmdumpar på resultatet och mailar även dina referenser till oss.

Steg 4.
Förbereder sig för intervjudagen med att gå igenom de vanligaste intervjufrågorna i huvudet. Kopierar betyg och intyg. Tar sig till intervjun, genomgår en timmes grillning och går glad därifrån.

Steg 5.
Väntan..på en andra intervju...och när man gått på den kanske det ska till en tredje intervju innan det blir klart att man FÅTT jobbet!! DÅ är man happy happy happy! 

Eller så får man veta att man INTE fått jobbet och då fortsätter det arbetslösa livet bara från Steg 1 igen....

Ps. Jag är just nu på steg 4 :-)