2016/12/19

Argbigga

Idag har jag varit en riktig argbigga. Har känt hela helgen att det har varit något som irriterat mig och då faller jag så lätt ner i det där mörka och bara grottar ner mig djupare och djupare. Det är ju ett ställe jag känner till så väl... Usch!

Ikväll efter att ha kollat på serier i 3h så hade jag sånt kryp i kroppen att jag fick nog! Så tog fram yogamattan och körde igång en Yoga med Adriene-video.
Har tappat flowet jag hade med yogan för några veckor sedan..Hoppar jag över en dag för att jag är bakis så går det snabbt en dag till och en dag till...

Nyckeln till att lyckas med träning för mig är verkligen att tvinga mig själv att göra det varje dag. Inte 2-3 låga träningspass i veckan. Utan 15-30min varje dag. Det hinner man ju alltid med. Och det är ju en förträfflig aktivitet den där yogan. Nu känner jag mig istället lugn och balanserad. Varför väntade jag ända tills idag?





2016/11/23

Kvinnors börda

Ligger hemma i fosterställning och tycker synd om mig själv med en vetekudde på magen. En sådan dag i månaden helt enkelt... Var ingen bra dag. En sån dag jag ifrågasätter hela min existens. Hur kan det vara meningen att vi ska må så dåligt en period i månaden. Vad är tanken? Varför förväntas jag presetera en sån här dag? Varför måste jag jobba alls? Är det inte meningen att jag bara ska ta hand om hemmet, gå runt o pyssla lite bara med min arma kropp och bli omhändertagen av en hårt arbetande man? Hehhehehehehehhehe

Såna tankar hade jag idag.

Nyss när jag tyckte extra synd om mig själv och behövde lite någon tröst så började jag googla. I ett desperat och ganska slött försök att hitta något storartat verk av en gammal filosof om varför denna börda lagts på oss, sökte jag på "Kvinnans bör..." men innan jag hann skriva klart tipsade Google mig om detta!!!!!?


Haha, dagens roligaste! En gammal insändare som jag helt missat. En man (stor skräll) har alltså skickat in en insädare till en dagstidning om att han tycker att kvinnor under 35 inte sak ägna sig åt bilkörning utan åt man och barn och sitt hem. PRECIS min tanke idag ju!! Men så kom jag ju på att jag redan fyllt 35..så det där gäller väl inte mig? Ingen man o barn har jag heller att skylla på att jag måste ta hand om...

Insädaren i sin helhet:

"Jag är en äldre man som är bosatt i norra Skåne, men som nyligen besökte Malmö för att göra diverse inköp. Att det finns mycket bilar visste jag redan innan jag stod på Malmös gator, men en sak visste jag då sannerligen inte och det var att det i var och varannan bil satt en kvinna bakom ratten.

De flesta kvinnorna såg ut att vara unga, men det fanns minsann även de som fyllt både 60 och 70. Nu frågar jag alla dessa kvinnor: Har ni ingenting annat att göra än att köra runt i stan på dagarna? I knappast någon av deras bilar såg jag skymten av barn.

Det som upprör mig mest är att se alla dessa unga kvinnor som borde ha ett hem och en familj att ta hand om. Vad säger deras makar? Min fru har förvisso inget körkort, men hon är heller inte typen av kvinna som sätter en bil före man och barn. Förr i tiden var det otänkbart med en kvinna bakom en ratt. Bilen var mannens egendom. Frun fick nöja sig med att vara passagerare. Men så var också allting bättre då. Inget knark och knappast några skilsmässor.

Nej, före 35 års ålder bör det vara otänkbart för en kvinna att ta körkort. Förmodligen skulle antalet olyckor minska drastiskt också. I alla fall skulle det bli bättre ordning här i samhället. I S, Broby"

2016/11/21

Yogapoga

Har gjort yoga nu varje kväll i 10 dagar. Kör "30 days of yoga with Adriene" och börjar så smått känna av det nu.
Det gör mig lycklig. Både vetskapen om att det händer saker och att göra själva yogan.
Det är egentligen en lite tudelad känsla det där med att yoga. För jag gör ju inte rätt! Vilket för mig är hemskt jobbigt. Jag gillar ju att ha kontroll och har därför nästan uteslutande tränat saker jag mer eller mindre "behärskat". Men yogan är speciell för jag känner verkligen att jag inte kan nånting. Jag hänger inte med, fattar inte när jag ska andas in och ut och kan ju absolut inte stå med raka ben eller böja mig som Adriene. Känner mig förvirrad, fet och klumpig stor del av tiden. Men om man ändå fortsätter..trots att hjärnan o kroppen ine är i synk..och litar på processen. Ja då börjar de synka tillslut.
Jag är inte helt där än såklart men ett steg närmare varje dag. Å det är så cooolt!!
Ikväll har jag kört solhälsningsövningar med roliga och lättsamma Adriene. Prova ni också.


2016/11/17

Nåt som får mig att implodera!

Fölk som snackar om saker de inte har en aning om. Jag får hjärtklappning bara jag tänker på det. Gaaaaaah!

Min puls går upp i 180 och jag känner att jag håller på få hjärnblödning. Om man vill ta livet av mig på ett smidigt sätt så är ett tips: Provoke me!

Har alltid fått höra att jag är en besserrwisser som inte kan ha fel. Och har väl varit tvungen att acceptera det även om det inte är en sådan smickrande egenskap.
Som den sökare och analytiker jag är så har jag ju självklart funderat på detta under alla år. Varför har jag en sådan odräglig personlighet... Varför måste jag alltid ha rätt? Varför bryr sig ingen annan om att kolla fakta innan de uttalar sig så att jag alltid måste ta den diskussionen?

Men på senare tid  har jag börjat förstå att det inte handlar så mycket om att jag måste ha rätt. Utan mer om ett kontrollbehov att få min verklighet att gå ihop.

Så här kanske alla besserwissrar funkar? Att det är en autistisk sida i en som får en att framstå som en viktigpetter! Min hjärna får liksom TILT när fakta blir fel!!! (OBS! Har ju oftast RÄTT förstås *blink blink*)

Men ibland har jag ju faktiskt HELT FEEEL! Jo det kan jag absolut säga. Jag har fel. Ofta när jag gissat om något. Jag kan t.ex gissa att det ska bli regn idag men det blev sol. Eller att min gravida kompis hade en pojke i magen när det sen visade sig vara en flicka. Jag kan ha en känsla att det är fredag fast det egentligen bara är torsdag. Att Clinton ska bli president men det blir Trump.... etc etc. Jag kan också GÖRA fel. Skriva för många nollor i en faktura så det bir 30000 istället för 3000. Eller skriva Storkukdsgruppen istället för Storkundsgruppen och skicka ut det till ledningsgruppen på det stora företaget jag jobbade på tidigare. Klippa mig i fingret när jag tänkte klippa håret på någon..ja ni fattar.

Men när det kommer till fakta. Saker som är eller har varit. Där har jag oftast INTE fel och blir så förvånad att andra kan ha så dåligt minne eller så lite intresse att kolla upp saker men samtidigt ett intresse av att ha rätt?? Det går inte ihop för mig. Jag kolla upp fakta säkert 5-10 ggr om dagen. I lexikon, på bilder, googlar, går igenom dokument osv.. Det lägger jag sedan på minnet och kan använda mig av i samtal osv.

I min hjärna ligger minnena sorterade i kronologisk ordning. När jag tänker tillbaka på något specifikt som hänt så ser jag liksom det framför mig fast i en film med en början lite innan själva händelsen och ett slut lite efter själva händelsen. Hela scenariot rullas upp gång på gång i hjärnan som ett videoklipp i loop under tiden jag tänker eller pratar om det. När jag minns något jag sett eller läst så visas fotot upp i huvudet där jag kan läsa till mig det en gång till. Men så kanske det är för alla???

MEN något jag inte tror ALLA upplever är att om någon berättar den händelsen på ett annat sätt för mig. Alltså samma situation. Samma text eller samma händelse men i fel ordning eller med andra ord, så blir det ett hack i min film. Jag liksom fastnar där som en trasig vinylskiva och försöker in i absurdum att få det rätt. Oftast genom att försöka "rätta" personen i fråga. Vilket inte alltid tas emot bra eller är nödvändigt. Det kanske är en heeelt oviktig sak.
Men i mitt huvud så gnager  det så FÖRBANNAT! Speciellt om personen i fråga säger att HEN har rätt. Logik och minnet är så otroligt centralt i mitt tänkande att det tar upp ALL min tankeverksamhet om det inte stämmer överens.
Min  kropps varningssystem går igång högljutt!! Tuuuut tuuuut! Errror error!

Det är som att filmen spelas upp gång på gång, loppen går och går men så fastnar den där vid det där "felet" om och om igen. Och för varje gång filmen fastnar så blir jag bara mer om mer uppjagad. Försöker få tillbaka nålen i rätt spår igen...genom att säga..nej men så här var det väl. I mitt huvud låter jag inte sur eller viktgipettrig, snäsig eller arg. Men iom att min puls går i 180 och varningssignalerna ljuder så högt så hör jag väl knappt hur jag låter. OCh i 9 fall av 10 så ser jag på ansiktsuttryck och känner av stämningen som "nä nu ska hon faaan inte få rätt igen!!!!!"

Så jag vill ju bara släppa det. Det är inte viktigt att ha rätt ALLTID. Välj dina strider! Stånga dig inte blodig...osv..försöker jag intala mig själv...Men jag haaar ju sååå svårt att släppa det, Hur fan gör man????





2016/10/02

Hösten is coming!

Oktober! Det börjar kännas på riktigt som höst nu. Idag är det strålande sol och lönnarna utanför min balkong skiftar som vackert i färg där de svajar i solen. Några veckors sprakande färgspel får vi njuta av innan löven faller av och lämnar allt mörkt och trist.




MEN inte ska man deppa ihop för det. Mycket skoj har det varit under sensommaren som man kan leva på länge. September har ju varit fantastisk med sol och sommartemperatur nästan varje dag. Så det är kanske på tiden att vi får vänja oss med lite friskare vindar. Mycket skoj är ju också att vänta framöver. Har flera inplanerade festligheter att se fram emot. Och tänk ändå va mysigt att få kura inne med tända ljus och kolla på alla serier som har höstpremiär nu.

Den här veckan har jag tyvävr varit sjuk. En sån där jätteförkylning som däckar en och får en att inte tycka att något är värt att gå upp ur sängen för. Snörvel snörvel prosit...

Men igår kände jag att energin började komma tillbaka lite smått. Tog mig ut till affären och köpte godis, gick hem och fortsatte lägga mitt 1000bitars pussel..som btw nu snart är klart! Lyssnade på samtliga avsnitt av Rättegångspodden (som får min detektivsjäl att slå kullerbytta av glädje) hade ljus tända i hela lägenheten och tyckte att det var ganska mysigt att få en vilosam helg.






2016/08/14

Sommaren hittills

Så har det gått ännu några veckor av sommaren. Vädret har slagit om till lite mer höstlika temperaturer och vindar. Men jag vägrar kännas höstvibbar än. För nu väntas nämligen 2 veckors semester för mig. Wihoooo! Så himla skönt och välbehövlig efter de senaste veckorna..

Jag har inte bara jobbat under sommaren faktiskt. Först var jag ju på fjällvandring. När jag kom hem var det dags för vigsel mellan två människor som jag håller mycket varmt om hjärtat. Jag fick äran att vara med på deras speciella dag från början till slut. En helt igenom underbar dag som jag bär med
mig livet ut.




Efter en veckas jobb så åkte jag ner till stugan i Småland över helgen. Fick träffa Enja igen som varit på kollo utan mig i två veckor och så hann jag med några bad och lite shopping på min favorit outlet. Tyvärr gick bilen sönder så jag var tvungen att lämna kvar den där då den inte gick att köra hem.


Helgen efter det kom min vän D på besök. Vi har inte setts på kanske 4-5 år men så fort han klivit in genom dörren var allt som vanligt. Han hade sin superhärliga flickvän med sig och det var vi tre som hängde ihop hela helgen. Vi var i stan och käkade lunch, fikade, strosade och åt jättegoda middagar. Besöket avslutades med Pride-paraden som vi såg från Humlan. 





Efter så här många roliga helger så kom det en helg som blev lite annorlunda. Min bror ringde förra söndagen och berättade att pappas sambo Gun hade gått bort. Pappa hittade henne på morgonen, på hennes födelsedag, liggandes helt kall. Hon vaknade inte när han skulle ge henne blommor och presenter. Hon hade fått en hjärtinfarkt på natten och vaknade aldrig igen. Pappa var såklart jättechockad och jag åka genast hem för att vara med honom den dagen. Sedan dess har dagarna gått i varandra, har varit så sjukt mycket på jobbet så jag kunde inte ta ledigt. Men i fredags åkte jag hem till familjen igen och vi var tillsammans hela kvällen.





På måndag ska jag lämna över till mina kollegor som kommer tillbaka från 7 resp 5 veckors semester. Vill ju gärna göra deras övergång smidig och inte panikartad..för det kan lätt bli så när man kastas in i det högtryck vi har nu inför höstsäsongen. 

Men sen på eftermiddagen åker jag & den här mysfisen ner till mamma och A i Småland. Ska bara vara i några dagar. Bada, besöka loppisar och läsa böcker. Sen ska jag faktiskt iväg till fjällen igen några dagar. Längtar!

 



Ljungdalen-Helags 10-14 juli

Vandringen i juli blev en riktigt blöt historia. Det regnade i stort sätt från början till slut. Det var såklart ändå en jättefin upplevelse. Vi visste ju att det väntade regn så var förberedda på det. Men det där med att bo i tält när det bara regnar det är inget vidare.
Tältet  i sig var jättebra, lätt att sätta upp och både varmt och torrt i innertältet. Men jag med min stela kropp och sköra rygg kunde inte sova så bra.Just när det regnar så blir det så många timmar inne i tältet och där är det ju ganska trångt. Det tar även tid att komma igång på morgonen när man inte kan göra saker samtidigt utan måste vänta på att den andra ska byta om, packa sin väska och äta sin frukost innan man kan göra klart allt själv. Så tält blir det inte så mycket av i framtiden skulle jag tro..

At bo i fjällstuga eller fjällstation gör det hela lite enklare. Man vet att trots regn så kommer man att bli torr och få vila sin trötta kropp i en säng. Att få göra ordning sina torra ingredienser till en måltid i det gemensamma köket och sedan spela lite yatzy i sitt underställ bland andra vandrare, det är njutning och mys för mig.

För fjällvandring för mig är inte ett kraftprov eller något jag gör för att bevisa något. Det är känslan av vara mitt i naturen, mitt i blåsten, mitt i det stora landskapet mellan toppar och dalar, mellan porlande fjällbäckar och ljungpipare. Få andas den krispiga luften på morgonen och att för varje steg man tar upp för det branta fjället kunna vända sig om och få den direkta belöningen i form av slående vacker utsikt. Att vara mitt i detta och känna att naturen är så mycket större än den lilla människan får mig inte att bli rädd utan snarare trygg. Det som känns stort och överväldigande i vardagen, beslut som ska tas eller en besvärlig kund, det blir så litet och betydelselöst i det där stora. Naturen ger direkt svar om att det kommer en morgondag och att det kommer att bli bra.








2016/07/07

Ny ryggsäck

Nu har min ryggsäck kommit! En THULE Women's Guidepost 75 L blev det och jag är nöjd hittills.
Har ju suktat efter Fjällrävens Kajka i ett år nu men tyckte helt enkelt att den var för dyr.

Men den här är också fin så jag hoppas den håller vad den lovar.



Har inte packat i nåt än men den känns bra och den har nästan allt jag söker. Förutom en sak. Regnskydd. Det stod i specifikationen på Outnorth att den har Integrerat regnskydd. Men efter att ha letat ett tag och inte hittat det ringde jag kundtjänst som sa att de har skrivit fel!!! Den har inget... Suck och grrr.. Jag ska på en veckas vandring där det ser ut att bli 5 dagars regn...så det där regnskyddet vore ju liksom bra att ha. Var faktiskt en stor anledning till att jag valde just den ryggan.

Jag är alltid så mesig när det kommer till att kräva saker och klaga..men försöker bli bättre på det och inte bara acceptera allt när man lagt ut pengar på det.  Frågade i alla fall lite försiktigt om jag kunde få rabatt på en regnskydd, Och det fick jag! Snällt. Men skyddet fanns inte i lager och kommer först om 7-10 dgr..

Så kreativa jag tog då fram min gamla ryggsäck (60L) och klippte ur regnskyddet i den och som tur var så verkar det passa på den nya (75L). Skönt!

Nästa steg är att packa ner allt jag har lagt fram. Tycker jag har lyckats slimma till packningen bra så vi får se hur den får plats i också. Så här ser t.ex min matpackning ut för 5 dagar i tält. Helt ok va?



2016/07/03

Fjällvandringsplanering

Då var det snart dags för årets fjällvandring. I år kommer jag vandra där mången människa vandrat tidigare och så även jag faktiskt. Ja, tillbaka till Jämtland. Detta vackra landskap med så mycket vandringsleder att hälften vore nog.

Förra året gjorde jag en vandring med en grupp på 15 personer. Det var kul på många vis men också ganska begränsande, med tanke på att man måste anpassa sig. Något jag inte alltid är bra på.
Det fanns en till person i gruppen som kände som jag och vi fann varandra redan på tåget upp. Alla frågade hur länge vi känt varandra eftersom det verkade som vi kunde avsluta varandras meningar i princip när vi steg av tåget i Murjek.

Nu ska vi bege oss iväg på en tälttur tillsammans och det ska bli så himla kul. Jag har inte tältat så mycket utan mest bott i stuga/fjällstation så det ska bli kul att göra det här på riktigt nu. Jag är inte ett dugg orolig faktiskt, trots att jag kanske borde vara det hehe. Men jag litar på min egen och min kamrats förmåga att lösa de mest komplexa problemen. Känner faktiskt en stor trygghet när det kommer till vandring. Kanske orimlig och dumdristigt men så är det. Kan vara tack vare mitt år i Värmland där jag tampades med både det ena och det andra och faktiskt överlevde.

I Aktse aka Mygghålan förra året. Då sov jag i stugan till vänster, i år blir det tält...


Om en vecka bär det av och jag håller idag på att få ordning på packlistan. Ångrar att jag inte alltid skriver upp vad jag tar med mig så jag skulle kunna föra nån sorts protokoll på vad som ej användes och vad som behövdes osv.. Men men, får lita på mitt ganska bra minne.

Igår beställde jag en ny ryggsäck. Det var på tiden. Mer om det i ett eget inlägg.

Nu ut på promenix för att känna av formen.

2016/04/23

Plötsligt...ett blogginlägg

Jag vet att jag bloggar lika sällan som vi får en ny påve..men jag pallar inte blogga bara för att.

Ikväll är första helgen på länge som jag myser av att bara vara hemma. Rensar och städar, kollar ut på fåglarna i lönnen som håller på att få löv. Gosar med min katt som ligger i olika fåtöljer under olika tidpunkter på dygnet. Tittar på alla som går förbi mitt fönster mot tvättstugan..alla med minst en blå ikeakasse under armen.

Jag tycker ofta att livet känns så förutsägbart och slentrian. Som att allt bara fortsätter tuffa på och man aldrig når målet. Varför sträva efter nåt när det ändå bara blir samma samma dagen efter?
Men ibland ser jag det som något fint och tryggt, att allt tuffar på. Oavsett vad som händer så tuffar livet på. Fåglarna fortsätter kvittra och bygga bo. Träden fylls av knoppar som snart spricker. Och folk fortsätter gå till tvättstugan med sina blå ikeakassar.
Lite fint ändå. Och tryggt.

2016/01/24

Bloggsugen

Blev så himlans sugen på att blogga idag. Hade egentligen inget speciellt att säga men är ju inte så ofta det där suget dyker upp så då blir man ju glad i lilla hjärtat.

Har tvättat idag. Förstår inte varför jag alltid skjuter på att tvätta in i det längsta jämt? Det är ju så underbart efteråt. När det luktar nytvättat i lägenheten och man vet att man har såå många plagg att välja inför morgondagen. Mmm älskart!

Efter tvättstugan tog jag en promenad ner till Mälaren och mötte upp kompisar
för lite korvgrillning. Vi fick dock inte fart på elden så fick äta kladdkaka istället. Det blev bra det med. Och promenaden gjorde gott. Har varit ute alldeles för lite senaste tiden pga svinkallt! Men nu kommer ljuset tillbaka och i och med det mycket annat som gör livet lite roligare att leva. Som fågelskådning, semlor och vårkänslor! Wihoo!

Nu sitter jag nybadad och fixar naglarna. Det gör jag varje söndag. Badar ca 3ggr i veckan nu under vintern. Känns som det är det enda sättet att bli genomvarm när kylan haft järngrepp om Sverige. Sen sover jag med värmekudde under täcket också. Tips om man är frusen om fötterna som jag! Värmer kudden och lägger in under täcket en stund innan jag ska sova så det är gosigt när en kryper ner. Fötterna blir varma på ett kick = jag kan somna.

Hoppas bloggsuget är kvar ett tag nu. Tjing!