Arbetskollegor..

På en arbetsplats med många anställda så lär man inte alltid känna alla kollegor så bra. Men det är ändå en oskriven regel att man beter sig som man känner varandra lite grann iallfall. Man ler lite när man möter någon i korridoren, utanför toaletterna eller vid kaffeautomaten. Man håller upp dörren om någon ska in efter en, man städar snyggt efter sig när man slabbat efter lunchen, man följer de regler och bestämmelser som arbetsgivaren satt upp, man svarar artigt när någon frågar och man tar ansvar för sig och sina handlingar.. En självklarhet eller hur?

Visa skulle kalla detta beteende för professionalism, andra för respekt av medmänniskor. Jag kallar det SUNT FÖRNUFT!

På min arbetsplats råder det ibland brist på just sunt förnuft. Detta trots att alla medarbteare uppnått en ålder av 18år och alltså kan betraktas som vuxna. Alla får lön för sitt arbete och jag har aldrig sett någon bli piskad. Ändå kan inte alla bete sig och följa regler..vad är grejen med det? Hur kan man tro att man som anställd själv ska bestämma vad man ska göra och när man ska göra det?

Jag slutar aldrig förvånas av detta..men denna vecka tog ändå priset.
Fick veta något om en gammal kollega som gjorde mig förvånad..eller rättare sagt lite chockad.Detta gör mig ännu mer skeptisk mot kollegor som visar brist på sunt förnuft.. Men självklart bemöter jag dem ändå alltid på samma sätt- med ett leende!