Min bok
På den 3e dagen blev hon rastlös..
Hennes mor drog hem efter att ha passat upp på henne i 2 dgr. Hon är mkt tacksam för detta.
Hennes katt har fått sällskap och andra tår att bita i så även hon är nöjd.
En dag ska jag ju skriva en bok..nu blev jag sugen på att skriva i 3e person..kanske vore kul. Man får ju lite distans då och allt känns inte lika utelämnande. För är det ngt jag kommer att skriva om så är det ju utelämnande saker..det är ju de som är så snaskiga och intressanta.
Jag har haft några år i mitt liv då det alltid hände en massa galenskaper..det har vi väl alla haft iofs. Men jag har alltid fått höra att jag minns mycket och även många detaljer och eftersom ingen orkar lyssna på detta så behöver jag få skriva ner minnena. Det är där det svåra kommer in.
Jag har inte skrivit dagbok på säkert 10 år. Jag började när jag var 7-8år och skrev till 17-18års åldern. Varje dag. Sen hände ngt.
Jag o mina tjejkompisar åkte till Rhodos en vecka. Som ni vet så händer det sjuuuukt mkt grejer på en sån resa. Så när jag kom ut ur den dimman, alltså hem, så skulle jag skriva ner allt. En dag blev typ 4 sidor..så efter dag nummer 2 så orkade jag inte mer..och eftersom jag älskar detaljer så måste ju allt vara med eller inget. Sen den dagen har mitt dagboksskrivande varit mkt sporadiskt. Så under alla mina år i Spanien har jag istället låtit min hjärna lagra ALLT! Stackars hjärna. Jag har insett att detta måste få komma ut om jag ska få plats med mitt plugg där också. Så snart kommer boken mina vänner. Jag har ju vänner i bokförlagsbraschen så den kanske t.o.m blir tryckt heheh!
Ingen kommer undan i boken..bara så ni vet moahhahahaha!
Hennes mor drog hem efter att ha passat upp på henne i 2 dgr. Hon är mkt tacksam för detta.
Hennes katt har fått sällskap och andra tår att bita i så även hon är nöjd.
En dag ska jag ju skriva en bok..nu blev jag sugen på att skriva i 3e person..kanske vore kul. Man får ju lite distans då och allt känns inte lika utelämnande. För är det ngt jag kommer att skriva om så är det ju utelämnande saker..det är ju de som är så snaskiga och intressanta.
Jag har haft några år i mitt liv då det alltid hände en massa galenskaper..det har vi väl alla haft iofs. Men jag har alltid fått höra att jag minns mycket och även många detaljer och eftersom ingen orkar lyssna på detta så behöver jag få skriva ner minnena. Det är där det svåra kommer in.
Jag har inte skrivit dagbok på säkert 10 år. Jag började när jag var 7-8år och skrev till 17-18års åldern. Varje dag. Sen hände ngt.
Jag o mina tjejkompisar åkte till Rhodos en vecka. Som ni vet så händer det sjuuuukt mkt grejer på en sån resa. Så när jag kom ut ur den dimman, alltså hem, så skulle jag skriva ner allt. En dag blev typ 4 sidor..så efter dag nummer 2 så orkade jag inte mer..och eftersom jag älskar detaljer så måste ju allt vara med eller inget. Sen den dagen har mitt dagboksskrivande varit mkt sporadiskt. Så under alla mina år i Spanien har jag istället låtit min hjärna lagra ALLT! Stackars hjärna. Jag har insett att detta måste få komma ut om jag ska få plats med mitt plugg där också. Så snart kommer boken mina vänner. Jag har ju vänner i bokförlagsbraschen så den kanske t.o.m blir tryckt heheh!
Ingen kommer undan i boken..bara så ni vet moahhahahaha!
Kommentarer
Skicka en kommentar