Fly fältet?

Har spenderat hela helgen med min familj och mina barndomsvänner i min hemort. Finaste vändret och mysigaste sällskapet.Hemma. Alla samlade på samma ställe, i olika hus men inom en radie av ca 2km från min mamma. Att åka hem..säger man fortfarande. Tänk vilken skillnad mot Sthlm, här tar det en timme för mig att åka till vissa vänner..oftast ännu längre. Där kan man cykla hem till alla och då får man ju motion på köpet. Det finns alltid altaner och/eller terasser att grilla eller sola på. Folk är inte stressade på samma sätt som här utan tar saker och ting med ro.

Som vanligt glorifierar jag det jag inte har för tillfället. Så gör jag alltid. Är alltid beredd på att fly fältet när saker och ting inte går riktigt min väg. Varför är jag sån? Lättare att fly än illa fäkta..eller?
Just nu känns det så..som att jag vill fly..egentligen var som helst..men för en liten stund kändes Hemma som det bästa Hemma!