Gone too soon...

Ikväll sitter jag klistrad framför tvn. "This is it" visas på TV3. En film som inte bara visar på hans musikaliska storhet utan också på hans omänskliga godhet och ödmjukhet inför allt och alla.
Det börjar närma sig ett år nu sedan Michael Jackson lämnade jorden och blev en ängel i himlen. Det vet jag att han blev, för han sjunger fortfarande som han vore levande. Det kan nog bara en ängel göra.
1 år har gått och MJ har inte varit så populär sen 80-talet. Han har hörts både här och där. Michael-året som gått har gett mig många fina minnen inte minst musikalist.

Jag minns speciellt första kvällen, 25juni09 när vi gick till Hagaparken och drack vin efter jobbet..där samlades ett 40-tal människor till en spontan MJ-konsert mitt i Hagabacken och MJs låtar spelades i mörkret ända in på småtimmarna. Oslagbart.
Hela veckan efter satt jag på jobbet och tog varje tillfälle jag fick till att sätta i hörlurarna och köra hela MJ-listan i min Spotify, från början till slut och så från början igen. En sorts sorgearbete, en läkeprocess.
Begravningsceremonin/hyllningskonserten i Staples Center var allt detta, hyllning och sorg, combined to one, vilket va precis vad alla ville och även fick.
Filmen-This is it-som jag såg med ett leende på läpparna från början till slut. Jag såg att MJ var lycklig ända in i slutet, han hade livsglädje och energi till tusen, inte alls vad kritikerna sagt, och det gjorde mig lugn och trygg i känslan att han avslutade sitt liv, om än för tidigt, så iallfall som Michael.

Michael lämnar ingen oberörd, vare sig man gillar honom eller inte. Han är unik och konstig, weird, strange, raro, diferente, ja allt det där som vanligtvis får mig att känna mig väldigt obekväm..när man inte riktigt kan läsa av en person och veta hur den ska reagera. Jag avskyr sånt eftersom det får mig att känna att jag inte har någon kontroll. And I like to have control, de vet alla som känner mig. Med Michael är det annorlunda, nu har jag ju iofs aldrig träffat honom i verkligheten, men hans unikhet stör mig inte utan fascinerar och imponerar på mig. Vi har lite gemensamt. Michael är en kontrollmännsika precis som jag, vi är lejon båda två och vi har samma initialer. Men där slutar våra likheter, jag skulle aldrig jämföra mig med Michaels kreativa konstnärssjäl och inte heller hans naiva infantila tro på mänsklighetens godhet, men jag älskar den. Jag har alltid stått på Michaels sida, även om jag också tvivlat ibland på om han är riktigt klok, men jag har alltid litat på att han är en god människa. Sånt känner man. God bless.

Born to Amuse...to Inspire..to Delight. Here One Day,Gone One Night... Everyday create your History..Every page you turn you're writing your legacy.