Nu har halva veckan gått..eller?

Min kollega S påstår att halva veckan gått, redan när tisdagsmorgonen är här. Det här har hon fått förklara fler än en gång..men inte lyckats övertyga mig än. Jag anser att halva veckan har gått när onsdagen går mot sitt slut och torsdagen ska börja. Då kan man säga att det är färre dagar kvar av arbetsveckan än som man har avverkat. Alltså är man då i nedförsbacke...eller hur?!

Det här med tid är och hur man ser tid framför sig är för mig mycket intressant och jag har min egen teori om att hur man ser veckan bildigt representerar hur man uppfattar och planerar tid. När jag drar fram min teori om detta får jag antingen "aha-svar-i-intresserade-ansikten eller "skakande-på-huvudet-svar". När jag nämnde detta för min vän E första gången, det var även första gången jag sa detta till någon annan levande varelse, visste jag inte hur det skulle tas emot. Men det här gillade hon skarpt. Hon hakade på teorin på en gång och la upp sin vecka för mig både muntligt och skriftligt. Hennes hjärna funkar ibland oerhört lika min..men lika ofta helt tvärtemot. Hon beskrev hur den böljade fram från måndag till söndag där dagarna blev större och större ju längre fram i veckan man kom, men så lagom till helgen så vände de i en u-sväng och helgen blev i proportion lika stor som resten av veckan.

Jag kontrade och berättade att min vecka börjar med en stor måndag och sen fylls dagarna på till ett långt band. Ganska förväntat alltså, men här kommer skillnaden. Jag ser dem alla fast som att jag står på måndagen och blickar ut över alla dagar som följer som ett pärlband till höger och de ser mindre och mindre ut ju längre bort í ordningsföljden de ligger. Därför är min helg väldigt långt borta och dagarna ser väldigt korta ut.

E uppfattas som en oerhört positiv och optimistisk person som alltid har många järn i elden och gärna fyller sina dagar från morgon till kväll med aktiviteter och påhitt.

Jag, å andra sidan, uppfattas nog mer som en pessimistisk, stressad person, som är rädd för att bli trött och därför inte planerar in så mkt som kan få mig just, trött. Jag önskar att mina dagar var mer välfyllda med äventyr men jag ser inte var jag skulle få den tiden från...

Intressant eller hur?!! Hur ser ni på er vecka? Är det ett pärlband av dagar, kanske sitter de på varsitt fluffigt moln, kanske går de uppåt som en stege eller ligger de plant på backen som en hage man ritade i asfalten som barn? Kan ni se något samband med hur ni ser på veckan och hur ni känner inför tid och planering? Psyket eller psykologutbildning nästa för mig???????