Migränen förstörde min dag
Jag har tagit det superlugnt i helgen. Ändå kom migränen som en blixt från klar himmel idag när jag var på väg hem från gymmet. Suck!
Migränen är en grej jag levt med sedan jag var 13 eller 14 år. Inte så ofta som tur är men kanske 1-3 ggr om året slår det till och lämnar mig däckad i några timmar. Jag har ärvt denna hemskhet av min mor. Hon har det dock lite värre eftersom hon får det kanske 1-3ggr i månaden ibland.
Det är ett helvete den här huvudvärken. Jag har någon sorts ögonmigrän. Det betyder att jag får en "förvarning" innan värken kommer. Förvarningen kan vara att jag tappar perferiseendet eller får en blindfläck. Då brukar det ta ca 10-20min innan värken kommer. Inom 30min är jag i princip i migränens våld. För den som inte haft migrän är det svårt att beskriva hur det känns. Det kan säkert vara olika, men för mig känns det som att blodkärl i hela skallen pulserar på olika ställen och överallt hela tiden. Jag tappar talförmågan eftersom min käke domnar bort och jag blir sjukt ljud- och ljuskänslig.
Så blev det idag på tåget hem, 20min satt jag där och led, med en hemlös alkoholist som satt brevid mig och pratade om hennes borttappade leg, hennes 14 år på gatorna och att hon jobbat som sjuksköterska och varit löperska i sin ungdom. Jag blundade och försökte tänka mig bort till en mörk och tyst plats. Om hon rör mig så skriker jag tänkte jag, men det hade jag nog inte pallat!
Väl hemma slängde jag mig på sängen i mitt mörka sovrum och då blev det om möjligt ännu värre eftersom jag endast kunde tänka på värken. Att sova kan man glömma för det går inte med den kaotiska smärtan som far runt som en raket i skallen. Visste jag inte bättre så skulle jag trott att det var en stroke.
3h senare hade jag visst slumrat till och vaknade med värk som om jag blivit slagen hårt i huvudet på flera ställen. Lyckades ta mig till soffan o åt lite glass innan jag somnade igen, antagligen av de 2 tabletterna jag fått av mamma, som man tydligen ska ta 1 var 12e timme fick jag veta sen, och 1 alvedon på det.
Nu känns det som kroppen o huvudet sprungit maraton. Helt slutkörd. Men åtminstone i livet!
Hela dagen har gått o imorn är det jobb igen. Det är en satans karusell det här. Livet alltså.
Migränen är en grej jag levt med sedan jag var 13 eller 14 år. Inte så ofta som tur är men kanske 1-3 ggr om året slår det till och lämnar mig däckad i några timmar. Jag har ärvt denna hemskhet av min mor. Hon har det dock lite värre eftersom hon får det kanske 1-3ggr i månaden ibland.
Det är ett helvete den här huvudvärken. Jag har någon sorts ögonmigrän. Det betyder att jag får en "förvarning" innan värken kommer. Förvarningen kan vara att jag tappar perferiseendet eller får en blindfläck. Då brukar det ta ca 10-20min innan värken kommer. Inom 30min är jag i princip i migränens våld. För den som inte haft migrän är det svårt att beskriva hur det känns. Det kan säkert vara olika, men för mig känns det som att blodkärl i hela skallen pulserar på olika ställen och överallt hela tiden. Jag tappar talförmågan eftersom min käke domnar bort och jag blir sjukt ljud- och ljuskänslig.
Så blev det idag på tåget hem, 20min satt jag där och led, med en hemlös alkoholist som satt brevid mig och pratade om hennes borttappade leg, hennes 14 år på gatorna och att hon jobbat som sjuksköterska och varit löperska i sin ungdom. Jag blundade och försökte tänka mig bort till en mörk och tyst plats. Om hon rör mig så skriker jag tänkte jag, men det hade jag nog inte pallat!
Väl hemma slängde jag mig på sängen i mitt mörka sovrum och då blev det om möjligt ännu värre eftersom jag endast kunde tänka på värken. Att sova kan man glömma för det går inte med den kaotiska smärtan som far runt som en raket i skallen. Visste jag inte bättre så skulle jag trott att det var en stroke.
3h senare hade jag visst slumrat till och vaknade med värk som om jag blivit slagen hårt i huvudet på flera ställen. Lyckades ta mig till soffan o åt lite glass innan jag somnade igen, antagligen av de 2 tabletterna jag fått av mamma, som man tydligen ska ta 1 var 12e timme fick jag veta sen, och 1 alvedon på det.
Nu känns det som kroppen o huvudet sprungit maraton. Helt slutkörd. Men åtminstone i livet!
Hela dagen har gått o imorn är det jobb igen. Det är en satans karusell det här. Livet alltså.
Kommentarer
Skicka en kommentar