9/11

Oj nu fick jag lite panik här när jag insåg att jag inte skrivit något minnesvärt på bloggen trots att det idag är 10 år sedan 11e september-attackerna. Tänk när jag ser tillbaka i bloggen och tänker, jag undrar hur jag kände den där dagen på 10års dagen. Så ville bara infa er och mitt framtida jag om att, jorå, idag har vi minnts, "dagen som förändrade världen".

Jag minns det. Jag minns exakt vad jag gjorde den här dagen för 10 år sedan. En hemsk dag som man inte glömmer. Idag har jag gråtit några tårar när Paul Simon sjöng "Sound of Silence" inför en hel värld på Ground Zero. Känslorna svallade när anhöriga och vittnen berättade deras minnen från den dagen. Jag har sett så många reportage och dokumentärer att det räcker och blir över och jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst och prata om den här förskräckliga händelsen.

Men jag inser att klockan är för mycket för att jag ska kunna skriva något vackert och innehållsrikt så jag struntar i det.

Istället vill jag berätta att jag druckit kamomillte idag och banne mig om det inte stämmer att det har en lugnande inverkan. Söndagsångesten bara POFF! försvann. Här har jag haft ett paket kamomillte i skåpet i flera månader och inte förstått vilken medicinskatt jag gömt.

Snart är årsdagen slut och nu tycker jag att vi försöker gå vidare. Inte glömma, kanske inte förlåta, men passera't liksom. Känns ju faktiskt så mycket lättare nu när jag har mitt kamomillte!