När man bara vill skrika

När man bara vill skrika, så heter en av de meditationer jag har provat. När man är stressad och pulsen går upp och någon eller något kommer in och stör. Då börjar irritationen att koka inuti bröstet och det känns som ett ilsket björnvrål är det enda som kan hjälpa. Så har jag känt ganska många gånger den senaste tiden fast det där vrålet har liksom aldrig kommit, det sitter kvar där inne, som en stor cancersvulst. Så den här meditationen va precis vad jag behövde. Jag har lärt mig knepet att använda den varsomhelst, på tunnelbanan eller på toaletten på jobbet, det tar bara någon minut så sjuker pulsen och andningen går ner till normalläge. Vatten är tydligen viktigt också, att hålla vätskebalansen är ett bra knep när man är stressad.

Men det här är ju bara ett sätt att stoppa ilskan att komma ut, nästa steg är att undvika att den uppstår alls. Det är en svår nöt att knäcka eftersom jag är en ganska stressad person generellt, behövs inte mycket för att kicka igång min stress. Även om det ibland kan vara positiv då man får ett bra fokus så börjar jag känna mig sliten. Vill inte att venen ska poppa, eller att jag blir gråhårig med rynkor alldeles för fort. Så arbetet fortsätter. Steg för steg mot ett mindre stressat jag. Den här gången hjälpte det bara att skriva av sig.