Utan mobil

Blev av med mobilen inatt. Tråkigt. Synd. Olyckligt.
Hur tragiskt och patetiskt det än må låta så är min mobil en del av mig. Så ikväll förlorade jag alltså en del av mig. Jag sitter här och skriver istället för att gå o lägga mig. Vill inte vakna imorgon och inse att det är sant. Det är ingen mardröm, den kommer inte ligga där på sängbordet.
Jag vet, det är en grej, en sak, som går att ersätta. Men ändå. Så mycket sparade saker, meddelanden, foton, anteckningar, som aldrig kommer åter. Visst har jag synkat en del, för några veckor sedan, som tur är. Visst har jag FB så jag får tag i alla mina vänner. Men ändå. Att skaffa en ny kan bli kostsamt och att någon kommit åt min privata information är smärtsamt.
Mobilen går självklart att ersätta, men ikväll sörjer jag henne. Min fina runda, lena, väl omhändertagna, om än ibland sega, bästa mobil.
Hon har varit en del av mig i över ett år, alltid varit mig nära, väckt mig varje morgon, underhållit mig på resor och i köer, hjäpt mig i nöd och lust, alltid pålitlig och mycket trogen. Nu är det slut. Så nu sörjer jag.