11oktober2012

Idag den elfte oktober för 10år sedan fick jag ett samtal som kom att förändra mitt liv för alltid. Min dåvarande pojkvän stammade fram att min nyfunna vän, som jag sagt adjö till utanför hennes dörr bara två dagar tidigare, hade varit med i en olycka.

Vi hade planer för framtiden, hon och jag hade varsin plan, men båda gick ut på att göra någonting "riktigt".Vi skulle bara ner till Spanien en sista gång för att leva livet under sommaren med våra vänner. Sen skulle vi fortsätta våra nya liv i Sverige. Vi hade stora planer och när vi kom hem skulle vi sätta dem i verket.

Men det blev inte så. Hon klarade sig inte. En bil hade kommit i hög fart rakt in i kurvan innan övergångsstället, en alkoholpåverkad man bakom ratten hann inte reagera utan körde rakt på henne. Hon avled strax efteråt, inte ens 22år och långt ifrån hennes familj, men omringad av hennes vänner i staden som var hennes andra hem.

Jag har känt sorg och ilska över det som hänt, det vi inte fick uppleva tillsammans, förlusten som hennes familj drabbades av och de drömmar hon inte fick förverkliga.
Men de flesta dagar minns jag den smarta, glada, spralliga, vackra och busiga tjej som hon va och antagligen fortfarande är. Bara inte här hos oss.

Nu är det slut på sorgen. Nu vill jag bara ha de fina minnena kvar och lägger de andra bakom mig.

Rochine du är med oss idag och alla dagar. <3