Knäckt var det här!

Idag var jag hos naprapaten med min stela nacke och begynnande kutrygg. Jag var helt säker på att hon skulle döma ut mi för all framtid. Har ju alltid varit stel i nacke och rygg och haft spänningshuvudvärk och all värks om kommer därtill. Man vänjer sig vid det. Men så kom det en annan typ av smärta för några veckor sedan, kändes liksom mer i kotor och leder. Tänkte att nu är det kört, nu har jag låtit det gått för långt och min ryggrad har kapsejsat för gott.

Som tur är så var det inte riktigt så illa. Hon konstaterade att det blivit en låsning mellan kotorna i bröstryggen på grund av min spända nacke..eller tvärtom. Hönan eller ägget-grejen.
Hursomhelst så ryckte, klämde, drog o tryckte hon i en timme och jag ligger bara o njuter av smärtan hon åsamkar mig. Hon förstår inte det, eftersom alla mina fiolsträngspända-muskler rycker o hoppar av ren reflex så tror hon att jag lider. När jag samtidigt svarar sluddrigt eller med kort stön så tror hon att jag håller på dö. Men saken var ju att jag slappnade av i hela kroppen för första gången på typ ett år, det var bara därför.

När jag var färdigknådad för dagen och på väg tillbaka till kontoret så kände jag mig..naken. Inte för att det var kallt, eller att jag var naken på riktigt, utan som att jag glömt nåt..Hade jag ryggsäck på mig när jag kom hit? Har jag tagit fel jacka? Jag känner mig ju så lätt...?!

Insåg snart att det var värken som lättat. Ingen huvudvärk eller tryck över bröstkorg och rygg. Blodtillförsel till huvudet och rörelseförmåga i nacken.

Livet, jag är tillbaka!