Folkhögskolebubblan

Just ja, kom på en annan intressant observation. Fick ett jättefint mejl från en kollega från jobbet. Blev så rörd. Har ju tänkt maila jättemånga gånger men så kommer nåt annat emellan.

Det här livet man lever på en folkhögskola på en avlägsen ort är lite annorlunda. Man lever i en bubbla. Lite som jag gjorde när jag bodde i Spanien. Allt som händer utanför känns inte verkligt. Man ser aldrig på tv eller ens lyssnar på radio. Nyheter går mig förbi och det som kändes nödvändigt att göra, höra eller se tidigare blir inte lika högt prioriterat här. Ibland när jag pratar om Stockholm säger jag "-När jag är i Sverige.." fast jag menar Stockholm. Som att jag skulle befinna mig utomlands nu.

På ett sätt är det otroligt skönt, man har så mycket tid för annat och slipper informationsstressen. Men å andra sidan tappar man kontakten med omvärlden helt, vissa vänner jag pratar med minst en gång i veckan annars har jag inte pratat med sen jag kom hit. Trots all tid jag har så springer den iväg och så tänker jag att jag ringer imorn...

Saknar alla jättemycket och önskar jag kunde få träffa er nu. Men på något skumt sätt så har jag känslan av att detta bara är tillfälligt, att jag snart ska åka hem till Stockholm och allt blir som vanligt igen..men det är ju ett helt år detta. Måste få in en bra rutin på att hålla kontakten. Jag har INTE glömt er mina fina människor därute!!