Konsten att stressa ner

Det är konstigt hur länge stress kan sitta kvar i kroppen. Man märker hur mycket man stressade tidigare nu när man inte längre är i en stressig miljö. Detta livet är en sådan otrolig kontrast mot mitt liv i Stockholm på så många sätt. Men trots att jag mår bra i själen så känner jag mig fortfarande spänd och trött. Tror att det dels beror på att stressen sitter kvar - är så van att alltid spänna mig med axlarna uppe vid öronen men dels också för att jag är i en ny miljö vilket alltid är en liten anspänning. Men det börjar att släppa.

Här pratar man sakta, man tar sig tid för diskussioner och funderingar även om mycket är för mig ganska "luddigt". Man vet inte allt utan tar det som det kommer. Men alla är här för att de vill göra något bra av den här tiden och det gör att det är en väldigt skön stämning på skolan, trots att alla är så olika. Vissa är sportgalna, andra sysslar med lajv och brädspel, en tjej gör egna hudsalvor(!) och några spelar instrument.

Just nu sitter ett gäng från klassen i tv-rummet och har filmkväll - eller de ser ett avsnitt av Planet Earth tillsammans ;-) Ett annat gäng kör karate i gympasalen. Imornkväll ska jag och några i klassen åka till ett badhus och på lördag är det bastu och knytkalas i torpet vi var igår.

Det är så mycket skoj som händer så jag får säga till mig själv hela tiden att ta det lugnt och chilla. Ta vara på och njuta av tiden. Jag har ett år på mig, jag hinner nog. Så ikväll hänger jag på rummet, lyssnar på musik, bloggar och myser med Enja. Måste packa för morgondagen också, första utflykten - vandring med korvgrillning står på schemat.