Panik och tystnad
Så blev det då söndag och helgen som just börjat skulle ta slut. Tre dagar med en massa människor i skogen tärde på mig mentalt så idag ville jag vara ensam. I tystnad.
Dagen började med att jag åt en snabb frukost på rummet och skyndade mig sen till biblioteket för att sno bästa platsen. Det lyckades jag med och sjönk lättad ner i den sköna soffan och intog ryggläge. Men precis då....DRIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIING DRIIIIIIIIIIING! Brandlarmet drar igång och jag är ensam i hela skolbyggnaden. Hjälp!! Jag plockar raskt ihop grejerna och går ut mot internatet på gården. Möts av min roomie E som säger att larmet även går hemma i vårt hus och hon vill att jag springer hem o kollar om det är nåt i mitt rum. Enja är själv därinne. PANIIIK!!
Men när jag kommer hem och ser att inget brinner i mitt rum ser jag också att alla andra hus tagit sig ut på gården. Larmet går hos alla. Klockan är strax halv elva och söndagströtta, pyjamasklädda (vissa bakfulla) elever drar sig långsamt mot uppsamlingsplatsen för att där mötas av brandbilen. Jag är den enda som blir glad när jag inser att vi kommer få se brandmän :-)
Efter 20min i snöblandat regn får vi gå hem igen. Någon hade visst stekt bacon lite väl hårt och det hade satt igång automatlarmet...
Efter den starten så ville jag bara fly bort. Så jag tog med med I i bilen och drog till en närliggande by som har en livsmedelsbutik med en loppis/second hand på övervåningen. Vi strosade omkring i säkert en timme och köpte de mest onödiga ting. Vi tröstshoppar, sa I. Å det hjälpte faktiskt.
Kl.18 var det då dags för Taizemässan jag skrev om förra veckan. Snälla Gud ge mig tystnaden jag behöver tänkte jag på vägen dit. Å det var verkligen en lugn mässa. Lite lovsång emellanåt men mest lugnt och tyst, ingen predikan. Efteråt blev vi inbjudna till kyrkkaffe, vi tackade ja och satt och fikade med tanterna en stund. De vill ha med oss i kyrkokören. Vi sa ja. Nästa vecka börjar jag i byns kyrkokör. Haha, jag tycker det är underbart.
Dagen började med att jag åt en snabb frukost på rummet och skyndade mig sen till biblioteket för att sno bästa platsen. Det lyckades jag med och sjönk lättad ner i den sköna soffan och intog ryggläge. Men precis då....DRIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIING DRIIIIIIIIIIING! Brandlarmet drar igång och jag är ensam i hela skolbyggnaden. Hjälp!! Jag plockar raskt ihop grejerna och går ut mot internatet på gården. Möts av min roomie E som säger att larmet även går hemma i vårt hus och hon vill att jag springer hem o kollar om det är nåt i mitt rum. Enja är själv därinne. PANIIIK!!
Men när jag kommer hem och ser att inget brinner i mitt rum ser jag också att alla andra hus tagit sig ut på gården. Larmet går hos alla. Klockan är strax halv elva och söndagströtta, pyjamasklädda (vissa bakfulla) elever drar sig långsamt mot uppsamlingsplatsen för att där mötas av brandbilen. Jag är den enda som blir glad när jag inser att vi kommer få se brandmän :-)
Efter 20min i snöblandat regn får vi gå hem igen. Någon hade visst stekt bacon lite väl hårt och det hade satt igång automatlarmet...
Efter den starten så ville jag bara fly bort. Så jag tog med med I i bilen och drog till en närliggande by som har en livsmedelsbutik med en loppis/second hand på övervåningen. Vi strosade omkring i säkert en timme och köpte de mest onödiga ting. Vi tröstshoppar, sa I. Å det hjälpte faktiskt.
Kl.18 var det då dags för Taizemässan jag skrev om förra veckan. Snälla Gud ge mig tystnaden jag behöver tänkte jag på vägen dit. Å det var verkligen en lugn mässa. Lite lovsång emellanåt men mest lugnt och tyst, ingen predikan. Efteråt blev vi inbjudna till kyrkkaffe, vi tackade ja och satt och fikade med tanterna en stund. De vill ha med oss i kyrkokören. Vi sa ja. Nästa vecka börjar jag i byns kyrkokör. Haha, jag tycker det är underbart.
Kommentarer
Skicka en kommentar