Jakten på skogsfrun

Vi jagade en skogsfru idag. Hon är en orkidee och hon skulle finnas i ett naturreservat en bit härifrån. Tydligen blommor hon bara vissa år och kan övriga år gömma sig nere i jorden tills det passar henne att komma upp.

Vi följde en slinga runt reservatet men såg henne inte. Så vi gick tillbaka utifall vi missat stället. Jag hade en gnagande huvudvärk som följt med sen morgonen, men gav inte upp än, den här orkiden är ju så ovanlig så vill inte missa!
Men ingen Skogsfru syntes. Vi började gå "skallgång" i bredd för att scanna av platsen. Men inte det heller gav nåt resultat. Så vi satte oss och åt lunch istället. Tog ytterligare en alvedon.

Efter lunchen gick jag för att leta Gärdsmyg, en fågel jag aldrig sett, men som man kunde höra i närheten. Tyvärr såg jag inte skymten av den och begav mig istället mot bussarna för att vänta på de andra som fortfarande letade orkidee. Vid det här laget hade min huvudvärk blivit så stark att jag la mig ner efter vägen och vilade mot en stubbe. Några fler hade nu gett upp sökandet och kom o satte sig runt om mig. Nu kunde jag inte längre ha ögonen öppna utan låg halvt däckad där i mossan.

Då får vi ett sms från vår lärare Anders. Han har hittat Skogsfrun! Hon fanns precis där vi just suttit o ätit lunch.. Alla beger sig genast dit, jag vill men kan inte röra mig. Jag tänker att den nog ändå var utblommad..

När de kommer tillbaka visar de bilder på blomman, och ja den va utblommad, jag orkar inte ens kolla på bilderna. All kraft går åt till att ta mig sista biten till bussarna. Väl där slänger jag mig ner över sätena medan de andra fikar. Plötsligt hör jag att de andra ser nåt. Det har dykt upp en massa fåglar vid bussen. "-men åå det är ju Gärdsmyg här! -men åå så söta och va många!"
Fåglarna sitter antagligen några meter från mina fötter men jag kan inte röra mig. Jag ligger där o blundar och det känns som hela bussen rör på sig, som en stor lunga eller en båt rör den sig i takt med min andning. Huvudet, nacken, käkarna och ögonen, tillsammans förlamar de mig av värk. Snart snart är jag hemma, är det enda jag kan tänka. Men jag tar mig ändå tid att le för mig själv över att både Skogsfrun och Gärdsmygen fanns där runtom mig.
Just idag var det inte min tur bara.