Ett otrevligt par
Jag har haft turen att få bo här i lugnet i snart ett år. Fått gå på en skola som förändrat mycket i mitt liv och fått träffa människor som berikat och fortfarande berikar mitt liv var dag. I mitt hus har jag ett fint rum, kanske det bästa på campus, det är vitt och fräscht och tyst..till skillnad från andra rum som är målade i skrikiga färger och med störande grannar och fläktar.
Men jag har en sak som jag haft otur med. Ett par som bor i mitt hus och är som en nagel i ögat på mig. Killen i paret är han som var elak mot Enja och som fick mig att inte ha henne kvar här i huset. De gör allt ihop, äter, sover, pluggar, promenerar..men aldrig med någon annan. De sitter för sig själva imatsalen. Är vi ute i skogen hittar de en egen plats bakom en gran för att luncha. Sitter helt tysta i bussen... OM de överhuvutaget säger något så är det för att framföra kritik eller tycka tvärtemot alla andra.
De är bara ett irritationsmoment och vi har noll kommunikation i stort sätt. Inte alltid, inte hela tiden, men för det mesta. Vissa perioder har vi kunnat prata, sagt åtminstone godmorgon och hej när vi ses. Men som nu, då är det som ett kalla kriget.
När jag kommer ut i köket kollar de ner i golvet, pratar tyst med varandra eller lommar in på sina rum. Det funkar ändå bra för mig. Jag behöver inte den sociala biten här hemma eftersom jag får den i klassrummet. Men när det som idag går över till att bli fysiskt, då blir jag så förbannad att jag skulle kunna göra nåt elakt.
Men det är ju då man ska vara the bigger person, eller hur? När någon beter sig som en tolvåring ska man visa gott föredöme och vara vuxen. Inte sänka sig till deras nivå. Jag försöker verkligen. Tar promenader eller pratar med en kompis för att tänka på annat. Men vissa dagar, som idag, när flickan i paret gå en omväg för att trycka sig förbi mig på insidan, buffla sig fram med armbågen utan att be om ursäkt, vill jag bara säga - Stay the fuck out of my way eller nåt annat tufft och tydligt! :-) OBS! Säger det inombords hela tiden.
Så, nu fick jag skriva det också. Avaktiverade min FB också om nån undrar. Behövde en paus från omvärldens (läs: "vänner" som eg inte är ens vänner") inblick i mitt liv.
Men jag har en sak som jag haft otur med. Ett par som bor i mitt hus och är som en nagel i ögat på mig. Killen i paret är han som var elak mot Enja och som fick mig att inte ha henne kvar här i huset. De gör allt ihop, äter, sover, pluggar, promenerar..men aldrig med någon annan. De sitter för sig själva imatsalen. Är vi ute i skogen hittar de en egen plats bakom en gran för att luncha. Sitter helt tysta i bussen... OM de överhuvutaget säger något så är det för att framföra kritik eller tycka tvärtemot alla andra.
De är bara ett irritationsmoment och vi har noll kommunikation i stort sätt. Inte alltid, inte hela tiden, men för det mesta. Vissa perioder har vi kunnat prata, sagt åtminstone godmorgon och hej när vi ses. Men som nu, då är det som ett kalla kriget.
När jag kommer ut i köket kollar de ner i golvet, pratar tyst med varandra eller lommar in på sina rum. Det funkar ändå bra för mig. Jag behöver inte den sociala biten här hemma eftersom jag får den i klassrummet. Men när det som idag går över till att bli fysiskt, då blir jag så förbannad att jag skulle kunna göra nåt elakt.
Men det är ju då man ska vara the bigger person, eller hur? När någon beter sig som en tolvåring ska man visa gott föredöme och vara vuxen. Inte sänka sig till deras nivå. Jag försöker verkligen. Tar promenader eller pratar med en kompis för att tänka på annat. Men vissa dagar, som idag, när flickan i paret gå en omväg för att trycka sig förbi mig på insidan, buffla sig fram med armbågen utan att be om ursäkt, vill jag bara säga - Stay the fuck out of my way eller nåt annat tufft och tydligt! :-) OBS! Säger det inombords hela tiden.
Så, nu fick jag skriva det också. Avaktiverade min FB också om nån undrar. Behövde en paus från omvärldens (läs: "vänner" som eg inte är ens vänner") inblick i mitt liv.
Kommentarer
Skicka en kommentar