Metamorfos

Efter snart ett år i skogen känner jag hur staden lockar mer och mer. Det är som att hjärnan börjar inse att det här lugnet jag lever i snart är över och att den då undermedvetet genomgår transformeringen till stadsmänniska igen. För att omställningen inte ska bli så stor när det väl ska ske.

Men vill jag tillbaka då? Är det slut för skogsmullandet för min del? Eller behöver en före detta stadsbrutta bara en dos av asfalt, öl och intellektuell stimulans? Ja så kan det nog vara. När pendeln slår över för långt behöver man en motsats, eller motpol eller vad man nu säger. 

Men ja, nä hörrni jag vet inte jag. Det är ju som att jag aldrig blir nöjd. Vet inte hur det ska vara för att jag ska bli helt nöjd. Kanske ska jag anmäla mig till det här bo-på-Mars-projektet? One way ticket to rymden. 

Nästa helg far jag i alla fall hemåt, för jag har höstlov! Jippi!