Överlevnadsdygnen..så blev de

På måndag efter lunch kom vi fram till vår utgångspunkt. Vi var 15st förväntansfulla deltagare som packade ur all utrustning och lade fram våra dagstur-ryggsäckar för kontroll.



När alla var godkända började vi att bygga ett basläger vid parkeringen. Det var ca 1,5 km från området vi sen skulle befinna oss på. Till baslägret kunde man gå om man ville avbryta övningen, pga skada eller annat. En lärare skulle finnas på plats där nattetid. Vid baslägret fick man också lägga en extra ryggsäck med det man ville ha där utifall man skulle avbryta. Jag la kvar en sovsäck, nötter & russin, vatten och klädombyte. På onsdagen kl 10.00 skulle det gå en buss hem för de som avbrutit. Kom man till baslägret efter det så fick man vänta där till fredagen då samtliga överlevare skulle åka hem.

Jag visste redan då att jag inte skulle kunna stanna alla fyra nätterna eftersom jag skulle köra hem till mamma på fredagen. Mitt mål vara att klara sova 1 natt ute ensam, och eftersom första natten var tillsammans med andra så var jag tvungen att klara mig till onsdag morgon för att uppnå mitt mål.

Eftersom vi inte fick ha med oss kamera eller mobil så har jag inga egna foton från själva överlevnaden detta men förhoppningsvis får jag nåt foto på min bivack som vår lärare lovade ta.

Hur gick det då? Jo det gick bra!
Första natten sov jag med fyra andra i en bra byggd bivack, vi hade gott om plats och lyckades hitta rikligt med mat. Vi åt en "gryta" på allt vi hittade: kantareller, blåbär, tranbär och lingon..ingen hit men helt ok. Något som var svinäckligt dock var islandslav. Det ska tydligen vara det bästa ur näringssynpunkt att äta då t.ex svamp inte ger någon näring alls i princip. Islandslaven måste urlakas många gånger och helst med asklut först innan man kan fånga upp näringen, vi hade inte tid med det utan åt lite tidigt, så det smakade fan.


Vi gjorde upp ett eldvaktsschema. Jag fick 00-02.00. Som eldvakt var mitt uppdrag inte bara att hålla liv i elden med allt vad det innebär att hämta in ved så den är torr och lägga på exakt så mkt som behövs så det inte röker på de som sover osv.. Men också att hålla stenar varma som vi la in i elden och delade ut till de som låg och sov. Stenarna la man innanför jackan eller på kroppen, fötterna mm för att bli uppvärmd. Funkar skitbra. Jag la 2 varma stenar i min tomma ryggsäck och stoppade sen i fötterna där i. Lyckades faktiskt sova några timmar den natten.

Dag 2 började överlevnaden på riktigt och vi 14 som då var kvar delades upp i två grupper, en syd och en nord. Jag fick vara med nord och vi begav oss mot norra sidan av den sjö som delade oss. Väl på andra sidan så splittrades vi och man var helt på egen hand. Jag hittade ganska snabbt en sten där jag ville bygga min bivack. Tanken var att ställa tre slanor upp mot stenen och sen täcka med granris och även fylla golvet med granris.
Hela dagen gick åt att samla byggmaterial, jag sågade och sågade, släpade och släpade. I början tyckte jag att det gick ganska bra, det låg slanor överallt och stora granar gjorde att jag snabbt fick ihop en stor hög granris. Men det behövs VÄLDIGT mycket materia och när det gått 5h och jag fortfarande stod och sågade insåg man vilket hårt jobb det är. För när byggandet är klart måste man samla ved till en hel natts eldande också...och sen få tag i vatten..och helst lite mat.

Kl.19 hade jag fortfarande inte druckit eller ätit något sedan morgonen (en halv smörgås och kallt blåbärste) innan och tänkte gå in i bivacken och sätta mig o laga mat (trattkantareller). Då märkte jag att jag inte får plats där inne. Panik!! Jag har byggt den för lågt!! Jag som va så trött och hade hoppats få sova lite..nu fick kunde jag halvligga med granris i hela ansiktet eller sitta skräddare utanför bivacktaket, de va alternativen som fanns. Så det blev ingen sömn den natten. Frös som fan och försökte hålla en stor eld vid liv för värmen skull. Men var samtidigt rädd att veden skulle ta slut och ville inte ut och såga mitt i nattmörkret. Det räckte med att man var tvungen att gå ut o kissa hela tiden... En natt jag sent kommer att glömma.

Men jag överlevde och när klockan närmade sig sex och det började så smått att ljusna så fick jag ny energi och började packa för hemgång. Vid samlingen för de som ville åka hem stod där 4 andra som också skulle hem..inte bara jag alltså. Övriga kämpar vinkade av oss och gick tillbaka till sina bivacker och igår kom 8st oförskämt fräscha överlevare hem, de hade klarar 4,5 dygn därute. Kredd till mina starka och inspirerande klasskamrater.


I did it! Är stolt över mig själv och sugen på nästa utmaning. Känns som min mörkerrädsla är liiite mindre nu och mitt självförtroende rätt så mycket större.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tröttheten som kom..

Bloggen lever vidare

#melo2011