Choose yourself

Ofta måste jag påminna mig själv om just de där orden. Choose yourself. Välj dig själv. Cheesy så in i norden, precis som typ alla andra quotes i social medier...

Men ibland kan de där orden på nåns instagram, eller några rader i en bok man läser, fastna och plötsligt ge mening. Jag har så lätt för att svepas med i stressen runt omkring mig. Lätt för att göra det jag tror förväntas av mig i alla lägen. Se till att allt är i sin ordning, att alla är nöjda och glada. Fånga upp allas känslor, analysera dem, ta hand om dem och sen lösa situationen..helst innan det ens hann bli en situation. "Jag är bra på att zooma ut och se allt från ett större perspektiv, se helheten, komma med ideer, lösa problem, peppa kollegorna"..brukar jag säga i mina intervjuer. Jag ljuger inte. Det är ju sant.

Men att zooma ut från mig själv är svårare, så är det ju ofta, att det är svårt att leva som man lär. Men att se till sina egna behov är ju typ viktigast av allt. Varför får man inte lära sig det som liten? För hur ska man annars kunna orka finnas där för andra? Jag behöver hela tiden påminnas om det. Behöver ställa mig själv frågorna: "Vad vill jag nu? är detta viktigt för mig? varför? vem gör jag det här för?" 

Det känns så självklart när man väl gör det och vilken skön känsla det är att vara sann mot sig själv, för då kommer ju det där berömda lugnet inombords. Svårslaget!

Även om jag haft den här bilden som bakgrund i mobilen i snart två år så glömmer jag det ändå. Tur jag har A här som påminner mig och ger mig pepp. Att ha en vän till hands i rummet bredvid när man tvivlar på sig själv och hela samhället är verkligen en blessing. Tack vännen!