2020

Klipp till -3 år framåt!

Elis har kommit till och vi befinner oss just nu i den värsta krisen i modern tid. Så heaven and hell kan man säga.

Jag har velat blogga så länge men det här första inläggetär det som hindrar en alltid. hur ska jag börja igen. Måste jag summera allt? Eller ska jag bara hoppa rätt in i nuet?

När jag var barn skrev jag dagbok. De första åren endast när det hänt nåt särskilt eller när jag kände för det. Med åren blev de mer om mer maniskt. Det blev mer som en loggbok. Jag skrev exakta klockslag för när jag hade gjort saker. "Tog tåget 16.34....gick till skolan 07.21...tittade klart på filmen och gick och kade mig 21.54..somnade ca 22.30.."
Om jag missade några dagar var jag tvungen att skriva ikapp de dagarna. Fick inte missa en enda dag. När jag åkte till Rhodos som 17-åring och var med om fler saker på en vecka än jag upplevt under flera år så kraschade hela grejen. Jag hann aldrig skriva ikappoch mitt dagboksskrivande blev aldrig mer detsamma.

Nu är jag 38 år och borde väl ha släppt de tvångstankarna tycker man. Eller?

Om inte, så gör jag det nu.

Idag är första dagen på resten av mitt liv. Så nu kör vi!