malincante

Jag är ganska frånvarande i bloggen och det kanske kommer vara så ett tag, eller inte. Jag bloggar när jag känner för det, hoppas ni tittar in här lite då och då i alla fall. För någon dag sen fick jag en uppenbarelse att jag skulle måla akvarell. Så jag gjorde det, har målat hela 6st tavlor hittills. Inget jag kommer visa här i bloggen men väldigt kul och terapeutiskt. Idag fick jag en uppenbarelse att jag skulle baka bullar. Så det gjorde jag. Blåbär - och kardemummabullar skulle det bli, men de senare blev lite misslyckade så jag förvandlade dem till sticky buns istället. Huvudsaken att de smakar bra, eller hur? Imorn kommer mina vänner C & J med min älskade gudson Elton hit, då ska det bli bullkalas!!

När man bara vill skrika, så heter en av de meditationer jag har provat. När man är stressad och pulsen går upp och någon eller något kommer in och stör. Då börjar irritationen att koka inuti bröstet och det känns som ett ilsket björnvrål är det enda som kan hjälpa. Så har jag känt ganska många gånger den senaste tiden fast det där vrålet har liksom aldrig kommit, det sitter kvar där inne, som en stor cancersvulst. Så den här meditationen va precis vad jag behövde. Jag har lärt mig knepet att använda den varsomhelst, på tunnelbanan eller på toaletten på jobbet, det tar bara någon minut så sjuker pulsen och andningen går ner till normalläge. Vatten är tydligen viktigt också, att hålla vätskebalansen är ett bra knep när man är stressad. Men det här är ju bara ett sätt att stoppa ilskan att komma ut, nästa steg är att undvika att den uppstår alls. Det är en svår nöt att knäcka eftersom jag är en ganska stressad person generellt, behövs inte mycket för att kicka igång min stress. Även om ...

Intentaré escribir este post en español. Es dificil ahora. Con el tiempo se olvida mucho y lo que quieres decir no sale tan bien escrito como lo suena en la cabeza. Suena como lo hubiera escrito un niño. Me hace un poco triste no poder expresar todo lo que siento y lo que pienso en el idioma mas bonito y expresetivo que hay. Expresetivo..ni siquera se si es una palabra o no, se puede decir eso? Da igual, espero que me entiendan igual. Por suerte uno solo se recurda lo bueno. Lo malo nos borramos y cuando pensamos en el pasado parece que haria sol todos los dias y todas las noches fueran aventuras magicas. Estoy buscando una salida de aqui. Puede ser que esa salida sea una entrada a otro sitio? España. A veces quiero volver. Quiero caminar en las calles que una vez fueron mias. Las calles en donde yo he vivido. C/Primitivo Perez, Pasaje Peñalva, Avd Costa Blanca, C/Ceres, Avd Orihuela, Avd Mdm Curie, y muchas más. Todas con un historia. Pienso demasiado en el pasado. Debería pensar meno...

Första träningspasset 2012 är nu avklarat. Efter några veckors mörker så kändes det som att det var detta som behövdes. Jag gillar ju faktiskt att träna. Det är ju bara att ta mig dit som är så sablans svårt. Som tur var så drog min vän A med mig på ett testpass så då kunde jag ju inte banga. Tack för det min vän! Nu stapplar jag mig i säng och hoppas jag tar mig ur sängen i morgonbitti!

Jag är en vän av ordning o reda. Ordning för mig kanske är kaos för någon annan. Men det spelar ingen roll. Det är min ordning som spelar roll. Det betyder inte att allt i mitt liv är i ordning, långt ifrån. Men ´jag strävar efter det varje dag, att få ordning på ännu en grej. Ordning är tillfredställelse. Inga överraskningar, var sak har sin plats och inte röra ihop, allt under kontroll. Den senaste veckan har jag inte haft kontroll eftersom jag blev av med min käraste ägodel, förutom min katt såklart. Men så idag blev ordningen återställd. Ny mobil i min hand och mitt gamla nummer flyttades precis över till den. Jag är även så otroligt glad över att det inte var alltför längesen jag synkat mobilen så lyckades få tillbaka ca 80% av allt jag hade på den gamla. Jipppi! Är så nöjd. Inte så jag skrattar och ler. Mer lugn och harmonisk. Ordningen är ju återställd, iallfall på mobilfronten.

Ett av mina nyårslöften är meditation. Alltså att jag ska ge det en chans och se vad det kan ge mig. Nu har jag mediterat 3 dagar i rad and I like it. Håller på lär mig fortfarande men jag tänker ge det 40dgr har jag lovat mig själv. Med tända ljus, rökelse, tystnad och min ny vita fina pläd så har det blviit dagens/kvällens höjdpunkt. 10min mysstund är det än så länge. Känner mig just nu lite upprymd eftersom det kändes så bra ikväll, blir bättre för varje försök. Förhoppningsvis kan jag lära mig att sitta upp till en halvtimme när jag gjort mina fyrtio dagar.

Idag fick jag ett väldigt bra besked. Nej, jag har inte återfått mobilen. Ett ännu bättre besked. Så ikväll firar jag med inte bara en, utan två budapestbakelser. För det är jag värd!

Blev av med mobilen inatt. Tråkigt. Synd. Olyckligt. Hur tragiskt och patetiskt det än må låta så är min mobil en del av mig. Så ikväll förlorade jag alltså en del av mig. Jag sitter här och skriver istället för att gå o lägga mig. Vill inte vakna imorgon och inse att det är sant. Det är ingen mardröm, den kommer inte ligga där på sängbordet. Jag vet, det är en grej, en sak, som går att ersätta. Men ändå. Så mycket sparade saker, meddelanden, foton, anteckningar, som aldrig kommer åter. Visst har jag synkat en del, för några veckor sedan, som tur är. Visst har jag FB så jag får tag i alla mina vänner. Men ändå. Att skaffa en ny kan bli kostsamt och att någon kommit åt min privata information är smärtsamt. Mobilen går självklart att ersätta, men ikväll sörjer jag henne. Min fina runda, lena, väl omhändertagna, om än ibland sega, bästa mobil. Hon har varit en del av mig i över ett år, alltid varit mig nära, väckt mig varje morgon, underhållit mig på resor och i köer, hjäpt mig i nöd och...