2012/10/24

Ljushållare i Det okända

Måste göra det här inlägget medan jag har det i minnet.

En spaning jag gjort som jag tänkt skriva om flera gånger men det har aldrig blivit av. Jag har sett Det okända många gånger genom åren, vill egentligen inte eftersom jag får så svårt att sova efteråt, men kan liksom inte låta bli ändå. hursomhelst så har jag nog sett en sisådär 30-40 avsnitt säkert. Jag har all respekt för både programmet och människorna de besöker och vill inte sätta in dem i ett och samma fack. Dock, och här kommer min spaning, har jag märkt att det i säkert 15 av dessa hem sitter en sån här ljushållare på väggen.


Jag har själv inte besökt något hem som har en sådan här ljushållare i verkligheten så jag blir lika förvånad och fundersam varje gång jag ser den i programmet. Tankarna som går i mitt huvud är:
1. En viss typ av människor (mediala?) äger denna typ av ljushållare. Samma typ av personer (mediala?)skriver till detta program.
2. Produktionsbolaget tar med sig en ljushållare och placerar ut hos deltagarna för att skapa en "flumvänlig" stämning.
3. (Den teori som jag tror starkast på!!) Denna typ av ljushållare drar till sig andar!!


Vad är grejen med denna smidesprialljushållare och varför lyckas de alltid filma den  i programmet?

2012/10/17

Knäckt var det här!

Idag var jag hos naprapaten med min stela nacke och begynnande kutrygg. Jag var helt säker på att hon skulle döma ut mi för all framtid. Har ju alltid varit stel i nacke och rygg och haft spänningshuvudvärk och all värks om kommer därtill. Man vänjer sig vid det. Men så kom det en annan typ av smärta för några veckor sedan, kändes liksom mer i kotor och leder. Tänkte att nu är det kört, nu har jag låtit det gått för långt och min ryggrad har kapsejsat för gott.

Som tur är så var det inte riktigt så illa. Hon konstaterade att det blivit en låsning mellan kotorna i bröstryggen på grund av min spända nacke..eller tvärtom. Hönan eller ägget-grejen.
Hursomhelst så ryckte, klämde, drog o tryckte hon i en timme och jag ligger bara o njuter av smärtan hon åsamkar mig. Hon förstår inte det, eftersom alla mina fiolsträngspända-muskler rycker o hoppar av ren reflex så tror hon att jag lider. När jag samtidigt svarar sluddrigt eller med kort stön så tror hon att jag håller på dö. Men saken var ju att jag slappnade av i hela kroppen för första gången på typ ett år, det var bara därför.

När jag var färdigknådad för dagen och på väg tillbaka till kontoret så kände jag mig..naken. Inte för att det var kallt, eller att jag var naken på riktigt, utan som att jag glömt nåt..Hade jag ryggsäck på mig när jag kom hit? Har jag tagit fel jacka? Jag känner mig ju så lätt...?!

Insåg snart att det var värken som lättat. Ingen huvudvärk eller tryck över bröstkorg och rygg. Blodtillförsel till huvudet och rörelseförmåga i nacken.

Livet, jag är tillbaka!

2012/10/11

11oktober2012

Idag den elfte oktober för 10år sedan fick jag ett samtal som kom att förändra mitt liv för alltid. Min dåvarande pojkvän stammade fram att min nyfunna vän, som jag sagt adjö till utanför hennes dörr bara två dagar tidigare, hade varit med i en olycka.

Vi hade planer för framtiden, hon och jag hade varsin plan, men båda gick ut på att göra någonting "riktigt".Vi skulle bara ner till Spanien en sista gång för att leva livet under sommaren med våra vänner. Sen skulle vi fortsätta våra nya liv i Sverige. Vi hade stora planer och när vi kom hem skulle vi sätta dem i verket.

Men det blev inte så. Hon klarade sig inte. En bil hade kommit i hög fart rakt in i kurvan innan övergångsstället, en alkoholpåverkad man bakom ratten hann inte reagera utan körde rakt på henne. Hon avled strax efteråt, inte ens 22år och långt ifrån hennes familj, men omringad av hennes vänner i staden som var hennes andra hem.

Jag har känt sorg och ilska över det som hänt, det vi inte fick uppleva tillsammans, förlusten som hennes familj drabbades av och de drömmar hon inte fick förverkliga.
Men de flesta dagar minns jag den smarta, glada, spralliga, vackra och busiga tjej som hon va och antagligen fortfarande är. Bara inte här hos oss.

Nu är det slut på sorgen. Nu vill jag bara ha de fina minnena kvar och lägger de andra bakom mig.

Rochine du är med oss idag och alla dagar. <3





2012/10/10

Dallas

Kollar Dallas, min favvosåpa som barn, o bölar lite pga så bra. Jag var den enda i min familj som såg på Dallas och en av två i min klass. Tänker nu att jag nog va lite lillgammal som barn. Vuxentankar o funderingar. Kanske därför jag är som ett barn nu. Eller nej, jag gillar ju faktiskt att sticka OCH att plocka svamp, det är ganska många tantpoäng det. Ok jag tar tillbaka det där med att jag är som ett barn. Ser kanske ut som ett barn? Nej inte det heller. Ville egentligen bara infa er om att Dallas peakar idag. Såpass bra avsnitt!

Ps Vet att jag skriver twitterspråk. konstiga formuleringar och förkortningar. Kan inte sluta, är förstörd för alltid. Get used to it! Ds

- Posted using BlogPress from my iPhone

2012/10/06

En dag i skogen

Ju äldre jag blir desto mer längtar jag till skogen. De senaste veckorna har jag känt hur mycket djur o natur lockar mer o mer och teknik och stadsliv är mindre intressant.
Idag har jag o A varit ute i flera timmar o plockat trattisar. Vi fick verkligen slita oss från att stanna kvar. Resultatet ser ni nedan. Nu står A i köket o gör svampsås medan jag rensar resten av skörden. Kan inte tänka mig en bättre lördagkväll.



- Posted using BlogPress from my iPhone

2012/10/01

Elton 1 år

Min gudson Elton blev 1 år idag. Tiden har gått riktigt fort! Tyvärr hade han oturen att få feber för första gången just på sin födelsedag, så han va lite trött o mosig när jag kom dit efter jobbet. Men lika go för det såklart! Fick äta middag o fika med familjen och så planerade jag o C vår biokväll på onsdag.

Grattis Elton på din alledeles egna dag. Många fler ska vi fira tillsammans!


- Posted using BlogPress from my iPhone