malincante

I helgen är det Vildmarksmässa i stan och jag har lyckats locka ner min vän I till Sthlm. Vi har inte setts sedan december när vi lämnade skolan i Värmland så ska bli så himla himla skoj. Hoppas vi hinner med lite fågelskådning också. Jag är så mån om att få vara ute i naturen nu på helgerna när man sitter instängd på kontoret hela veckorna. Vill verkligen ta vara på de lediga dagarna. Tycker jag missar så mycket som händer i naturen nu. Vill ju också spana vårtecken! Men i morse sprang det faktiskt en räv över vägen när jag körde till jobbet mitt i morgonrusningen, vilket inte hört till vanligheten här kan jag säga så det var jättekul. Sen var det strålande solsken idag så jag drog ut kollegorna på lunchpromenad och då siktade vi faktiskt en havsörn som cirkulerade högt uppe på den klarblå himlen.. Fantastiskt vackert var det och vi stod länge och njöt. När jag kom hem så hade min Fågeldagbok som jag beställt kommit. Sen hade vår fina vän Cornis skickat paket till både mi...

Så har det redan gått en vecka. Fort eller hur? Hade en toppendag på jobbet. Fick accesser till nästan alla system så jag kunde jobba lite på riktigt idag. Sen blev det wienersemla till fredagsfikat och då dök det upp flera gamla kollegor, så det blev en del kära återseenden. Ni som inte ätit wienersemla, jag har skrivit om det förr tror jag. Så. jäkla.gott. Man kan inte äta den med värdighet; lika mycket hamnar på bordet som i munnen. Men gott att variera den vanliga semlan ibland. Ikväll har jag och Enja varit hemma själva och kollat på serier och ätit gott. Märks att hon gillar att matte fått rutiner igen. Nu vill hon umgås hela kvällarna. Imorn blir det en långpromenad i skogen, hoppas på sol och att skåda några fåglar! Apropå fåglar så har vi haft en gäng sidensvansar utanför fönstret på kontoret varje dag hela veckan. Det är det nya samtalsämnet på lunchen. Mina sidensvansar. Blir så glad varje gång jag ser dem, de är så fina och de påminner mig om ett liv utanför jobbe...

För ett år sedan tog jag den här bilden. Utsikten från mitt fönster i skogen. Jag och Enja hade just flyttat in i det lilla rummet och vi hoppades att fåglarna skulle komma och äta och att vi skulle ha första parkett för att studera dem. Vi väntade... Och väntade... Veckorna gick men ingen ville äta i mitt fönster. Så jag jag pimpade till det och lockade med mer mat. Ytterligare några veckor senare tog jag beslutet att Enja skulle få flytta hem till mamma. Hon var så understimulerad i det lilla rummet. Inte ens fåglar hade hon att spana på. Det tog inte mer än någon dag efter jag lämnat Enja så dök de upp. Hela året fick jag njuta av dessa gäster som dök up varje dag vid mitt fönster. Jag vet ju att det är så där med väntan. För tro mig, jag har väntat och längtat mycket i mitt liv. Och jag har lärt mig och försöker påminna mig själv om, att ju längre man väntar på något och om man jobbar hårt för något och ger det tid,  desto mer up...