malincante

Det där kan faktiskt vara helt sant. Jag vet inte helt säkert än men mycket pekar på det. Att jag med hjälp av ett piller kan ha upptäckt något nytt med mig själv. Nämligen mig själv. De senaste månaderna har jag levt ganska isolerat och mellan hopp och förtvivlan då jag genomgått två utredningar för att komma fram till vad mitt problem verkligen är. Har jag ens problem? I relation till alla människor på flykt, de som fått cancerbesked, de som föddes utan armar, utan hörsel, utan syn, utan föräldrar, de som förlorat ett barn. Vad kan jag säga om mitt problem. Futtigt och luddigt. Märks ju inte ens utåt. Folk jag känt i bokstavligen talat hela mitt liv ifrågasätter det, så det är klart att jag själv tvivlat. I alla år. I kanske 20 år har jag funderat vad som är fel på mig. Jag har skrivit om det här förut. I bloggen är jag ibland superpersonlig. Det mår jag efteråt ganska dåligt för. Vissa perioder skriver jag bara om roliga saker, för jag vill inte sprida tråkigheter. Vissa peri...

Nu var det ju aaaslänge sedan jag skrev ett litet inlägg här på lilla bloggen.Jag är sjuk. och rastlös och frustrerad. När man inte bloggat på länge så är det svårt att komma igång igen men idag har jag såå tråkigt att jag till och med kan tänka mig att blogga!! Jag har haft semester en vecka och kunde ju inte ha valt en bättre vecka faktiskt. Strålande sol och ca 23-25 grader varje dag. Första delen av veckan var jag i stugan hos mamma & A i Småland. Där badade jag varje dag (det har inte hänt på många år) och bara chillade. Åkte till loppisar och sånt där man gör på landet. Fyllde år gjorde jag en dag också! Firades på bästa vis med frukost på sängen, lunch i Västervik med min vän K och sen 3-rätters hemma i stugan. Mamma hade bl.a gjort pannacotta av Ahlgrens bilar, snitzigt värre! På torsdagen åkte mamma, jag och Enja hem. Tänkte avsluta min semestervecka med några härliga soliga dagar i hembyn. Men så blev jag plötsligt snorig..sen jättesnorig, sen var bihålorna fulla och ...

Det var ett tag sedan jag bloggade ser jag. Vad har hänt sedan sist då? Allt och ingenting skulle jag vilja säga. Vill bara skriva om de positiva sakerna för det dåliga försöker jag ge så lite utrymme som möjligt i mitt liv. Mina vänner J & C med barn har flyttat från stan, fick chansen att umgås extra mycket med dem sista veckan innan de drog och var med hela flyttdagen. Så trist och ledsamt att de inte bor här längre, men är så glad för deras skull och tror att de tagit rätt beslut för deras lilla familj. Längtar tills jag kan åka och hälsa på i deras nya hem.  Efter en mysig fika med min fina vän M som peppade mig för slutprovet i Naturkunskap 2 så körde jag ett  48 timmar pluggmaraton och lyckades klara provet och hela kursen med råge, vilket gjorde mig både glad, stolt och tacksam över hjälpen.  Hängde en kväll med mina gamla klasskompisar från låg- till högstadiet. Skrattade oss igenom en kväll i Uppsala. Så härligt gäng och bara en massa positiv ...

Just när jag skulle sätta igång och plugga i söndags, så hände det som inte får hända. Jag fastnade på Youtube!! Jag är nämligen en googlare av rang och googlar och letar rätt på info snabbt som attan oavsett ämne.. Till historien hör att boken jag läser på Naturkunskapen..har jag köpt som e-bok, så jag läser alltså online..Det gör det lätt att googla saker man stöter på som inte är bra förklarat i boken...men risken är också stor att man klickar sig vidare in på annat som inte har ett duuuuggg med studierna att göra.  Och just så gick det till idag när jag snubblade över en inspelning av den gamla farsen; "Är du inte riktigt fisk?" från 1989. Vi hade den på VHS när jag var liten och jag ääälskade den och såg den hur många ggr som helst. Jag var alltså 8 bast när den sändes..så förstår inte hur jag kunde tycka den var så bra, men jag kunde iaf varenda replik. Så jag var ju bara tvungen att kolla på den idag- 80-tals-inredningen, frisyrerna, de fasta telefonerna, nattlinn...

Jag borde plugga nu. Det är därför jag har tid att blogga... Aldrig har man tid och ork för så mycket som när man borde göra något annat, ofta plugga. Jag har faktiskt läst en del idag, men hälften är kvar och sen ska jag skriva ett arbete på det också. Så då får andra saker läggas åt sidan. Som att umgås med vänner, shoppa och kolla serier/tv. Dock så ruckade jag lite på det där med att umgås med vänner redan igår.. Då var nämligen jag och J på Lets Dance-inspelning. Det var en skitkul kväll som började direkt efter jobbet då vi först käkade och drack ett glas vin. Vin fick vi även på tv-inspelningen, och tur var det det för det är ju inte direkt avslappnat och kravlöst att vara publik. No no no..det är varmt, trångt och kissnödigt. Man får inte gå på toa förrän i speciella pauser...går man fel tid och missar när kamerorna drar igång så får man sitta i skamvrån till nästa tillfälle ges att gå till sin plats (hände såklart oss hehe) Sen måste man ju klappa händerna riktigt hårt kon...

Idag jobbade jag min första dag på mitt nya jobb. Jag ska äntligen få jobba med natur, även om det inte blir direktkontakt så kommer jag prata om och tänka på träd och trädvärd hela dagarna. Är superexcited! Men det är såklart både nervöst och läskigt också. Något jag tycker är roligt är att i efterhand läsa om hur man upplevde första dagen/tiden på en nya arbetsplats. För redan efter några veckor har man glömt bort hur det kändes när man var ny. Innan man kände till kontoret lika väl som sin högra hand och innan man visste allt om sina kollegor. Så här kommer min övergripande känsla av arbetsplatsen: Lugnt, strukturerat, ordning och reda, tyst, opretentiöst, snälla människor, tidiga mornar, inte så mycket skratt, inga tunga utmattande suckar.  Tankar och känslor som flög runt i mig under första dagen: Oj nej nu är jag seeen (klev in 06.40), Hjälp va tyst det är.. Ingen verkar direkt stressad...Fan vad jag fryser om händerna...måste ta med handledsvärmare imorn. Vilk...

I helgen är det Vildmarksmässa i stan och jag har lyckats locka ner min vän I till Sthlm. Vi har inte setts sedan december när vi lämnade skolan i Värmland så ska bli så himla himla skoj. Hoppas vi hinner med lite fågelskådning också. Jag är så mån om att få vara ute i naturen nu på helgerna när man sitter instängd på kontoret hela veckorna. Vill verkligen ta vara på de lediga dagarna. Tycker jag missar så mycket som händer i naturen nu. Vill ju också spana vårtecken! Men i morse sprang det faktiskt en räv över vägen när jag körde till jobbet mitt i morgonrusningen, vilket inte hört till vanligheten här kan jag säga så det var jättekul. Sen var det strålande solsken idag så jag drog ut kollegorna på lunchpromenad och då siktade vi faktiskt en havsörn som cirkulerade högt uppe på den klarblå himlen.. Fantastiskt vackert var det och vi stod länge och njöt. När jag kom hem så hade min Fågeldagbok som jag beställt kommit. Sen hade vår fina vän Cornis skickat paket till både mi...

Har jag berättat att jag fått nytt jobb? Inte? Då ska göra det nu lite snabbt. Insåg att jag inte bloggat på länge så dags för en kort update! Om tre veckor börjar jag jobba på ett företag som sysslar med trädvård. Jag ska jobba på kontor men istället för att ta hand om serviceingenjörer som jag gör idag så kommer jag schemalägga och planera ut jobb för arborister. Det här är precis vad jag har letat efter. En väg in till de gröna jobben. Förhoppningsvis får jag även följa med ut och lära mig nåt också, kanske får nytta av motorsågskörkortet jag tog! Kan även berätta att jag fått min första lön, Hallelujah! Känns heelt underbart att slippa låna pengar. Unnade mig ny foundation som jag varit utan i flera månader, en fågeldagbok och ett medlemskap i Naturskyddsföreningen. Kunde också resa iväg i helgen tack vare stålars! Besökte min vän K och hennes små mirakeltvillingar i lördags och sen en sväng till mamma och fixa barret och så firade vi brors födelsedag i söndags. Kollade fe...

Kände för att hylla min bil idag. Hon har fått stått ut med mycket skit senaste tiden då jag först fick be om starthjälp och sen frös låset så jag inte fick upp dörrarna... Då funderade jag på att sälja bilen och återgå till tåg och tunnelbana. Men nu är jag glad att jag inte gav upp så lätt. För min Betty är snabbare än tåget :-) Jag är så lycklig varje dag jag slipper trängas med stressade människor på tuben. Jag åker gärna tunnelbana, buss eller tåg andra tider på dygnet. Men just till och från kontoret jag jobbar på underlättar bilen otroligt mycket. Snart har jag jobbat två veckor och det går väldigt bra just nu. Eller rättare sagt så mår jag mycket bra. Så jag känner att jag vill dela med mig av det idag. Det har inte kommit helt av sig själv, det ligger mycket jobb bakom. Omvärdering av vad som är viktigt, mental träning, rutiner, meditation och nya livsmål. Varje dag tänker jag på att ta hand om mig själv, jag gör allt för att inte hamna där jag var innan jag flyttade till...

Så har det redan gått en vecka. Fort eller hur? Hade en toppendag på jobbet. Fick accesser till nästan alla system så jag kunde jobba lite på riktigt idag. Sen blev det wienersemla till fredagsfikat och då dök det upp flera gamla kollegor, så det blev en del kära återseenden. Ni som inte ätit wienersemla, jag har skrivit om det förr tror jag. Så. jäkla.gott. Man kan inte äta den med värdighet; lika mycket hamnar på bordet som i munnen. Men gott att variera den vanliga semlan ibland. Ikväll har jag och Enja varit hemma själva och kollat på serier och ätit gott. Märks att hon gillar att matte fått rutiner igen. Nu vill hon umgås hela kvällarna. Imorn blir det en långpromenad i skogen, hoppas på sol och att skåda några fåglar! Apropå fåglar så har vi haft en gäng sidensvansar utanför fönstret på kontoret varje dag hela veckan. Det är det nya samtalsämnet på lunchen. Mina sidensvansar. Blir så glad varje gång jag ser dem, de är så fina och de påminner mig om ett liv utanför jobbe...

Imorn börjar jag jobba! Ska supporta min gamla arbetsplats några veckor, sen får vi se om jag fortsätter eller ej. När jag slutade för lite drygt ett år sedan så mådde jag ju inget vidare och tanken var egentligen inte att gå tillbaka till gamla jobbet, men när chefen ringde och frågade så ville jag ändå prova. Just nu känns det bara skönt att ha ett jobb att gå till, där jag redan känner till rutiner och tycker om mina arbetskollegor, så jag tar en dag i taget. Apropå att jobba så har jag jobbat hela helgen med att lösa problemet med skolans blogg som jag skrev om i förra inlägget. Jag lyckades lösa det. Började med att ta bloggen som gisslan från den nya klassen över helgen..och ägnade sen halva natten och i stort sett hela dagen idag åt att leta upp foton och texter och klippa och klistra. Den blev exakt som förut igen - tack och lov! Så har lämnat tillbaka den till sina nya ägare. Nu hoppas jag på åtminstone ett par timmars sömn och på en rolig morgondag!

I tisdags var jag på en föreläsning med Björn Lindeblad. Han har levt som buddistmunk i 16 år. Innan det var han civilekonom på en högt uppsatt chefsposition. Jag lyssnade på hans sommarprat för ett antal år sedan. Bland de bästa jag hört. Finns HÄR  . Får ni chansen att lyssna på honom så gör det. Han pratade om att släppa taget. Och det tog jag med mig. Jag har nämligen alltid haft ett ganska bra minne. Något jag märkt är både en välsignelse och en förbannelse.  Att minnas saker kan vara mycket bra i t.ex frågesport, när man vill skriva bra på ett prov, tänka tillbaka på roliga fester, eller minnas var man ställt julkartongen i förrådet. Däremot är det inte lika bra när man allt för väl minns oförrätter och besvikelser. Minns alla fel jag själv gjort och ältar dem ofta trots att de tillhör det förflutna. Just det här att släppa taget tror jag skulle vara bra. Men hur vet man vad ska man släppa taget om och vad ska man ha kvar? När jag kom hem från föreläsningen sa...

Min blogg har varit ganska dyster senaste tiden. Inte meningen att dra ner er i något tråkigt depp mood. Men det har varit skönt att skriva av sig så där öppet och ärligt. Bloggen är en bra ventil där jag kan formulera mig på det sättet jag känner för just för tillfället. Jag har ingen speciell profil på min blogg, den följer mitt humör och svängningar som mitt liv tar. Därför kan det bli lite vad som helst, högt och lågt. Det är ju såklart mycket lättare att skriva om roliga saker, uppmuntrande texter och skojsiga bilder. Och det kommer det bli mer av, det lovar jag. Men just nu är det som det är och så får det vara. Helgen har varit jobbig och jag känner mig rätt vissen just nu. Men som min vän L sa, så kan det bara betyda att veckan som kommer blir bättre. Och det är ju mycket som händer i veckan. Hoppas på klarhet på jobbfronten och ser fram emot en föreläsning jag ska på. Men jag ska träffa vänner också, som ger mig massor av positiv energi, så det kan ju bara bli bra det här. ...

Det är bättre än någon terapeut jag gått till. Verkar snabbare än någon medicin jag ätit. Mer effektiv än alla droger i världen och dessutom inga biverkningar. Orden tränger in i genom öronen, basen vibrerar rätt in i hjärnan och tar över, trycker bort all distraktion, all ilska, all ångest, all sorg.  Ibland går det fort, ibland behövs den flera timmar. Det är jag som styr, jag bestämmer vad jag behöver. Jag har kontrollen och justerar volymen i mina egna lurar. Jag trycker på play när jag vill och sen gör musiken sitt tills jag känner mig klar. Igår natt somnade jag inte förrän kl 04 på grund av att min granne hade fest. De spelade musik så högt så det hjälpte inte ens att jag hade öronproppar och låg med huvudet under kudden. Jag ville inte gå upp och klaga, vågade inte gå upp till ett gäng fulla ungdomar, för jag visste inte om det kanske bara skulle göra det värre. Jag ville vara cool med det, vara en person som inte påverkas, som kan leva sitt liv och vara avslappnad med ...

Ofta måste jag påminna mig själv om just de där orden. Choose yourself. Välj dig själv. Cheesy så in i norden, precis som typ alla andra quotes i social medier... Men ibland kan de där orden på nåns instagram, eller några rader i en bok man läser, fastna och plötsligt ge mening. Jag har så lätt för att svepas med i stressen runt omkring mig. Lätt för att göra det jag tror förväntas av mig i alla lägen. Se till att allt är i sin ordning, att alla är nöjda och glada. Fånga upp allas känslor, analysera dem, ta hand om dem och sen lösa situationen..helst innan det ens hann bli en situation. "Jag är bra på att zooma ut och se allt från ett större perspektiv, se helheten, komma med ideer, lösa problem, peppa kollegorna"..brukar jag säga i mina intervjuer. Jag ljuger inte. Det är ju sant. Men att zooma ut från mig själv är svårare, så är det ju ofta, att det är svårt att leva som man lär. Men att se till sina egna behov är ju typ viktigast av allt. Varför får man inte lär...

Idag ska jag på intervju. Ett arbetsplats jag hoppas extra mycket på eftersom jag hört gott om stället och så jobbar en nära vän där.  Det har varit många intervjuer senaste tiden och man sitter som på nålar mest hela tiden. Det är så kul när alla ansökningar ger resultat och telefonen börjar ringa!! Och det man hela tiden väntar på är orden "Vi vill erbjuda dig en tjänst hos oss på..." och sen få börja jobba. Mest för att jag är så attans pank, a tt få tillbaka rutiner och en anledning att gå upp på morgonen.  Men också för att slippa den här klumpen i magen, skammen och skulden man konstant känner trots att man gör allt för att få tjäna sitt eget levebröd.

Idag har jag varit på inflyttnings-/babyshowerfika hos min vän E som flyttat in i ett område nära mig. Eller nära, det tog 25min att gå dit, men jag slapp ta tunnelbana eller buss, det är lyx! Mysig tillställning med en massa gott att äta och bästa vännerna att tjattra med. Mest pratade vi graviditeter och bebisar. För att fyra som var där är gravida, en kunde inte komma för hon födde igår. Tre hade lämnat barnen hemma och sen var vi tre utan barn. Vi barnlösa. Av dessa tre är en sambo, en särbo och en singel. Gissa vem som är jag? Vill absolut inte förta lyckan i alla graviditeter, är så genuint glad för alla mina vänner som har blivit eller kommer få bli mammor. Men ibland blir det väldigt påtagligt att man är utanför den där världen och det börjar kännas mer och mer obekvämt. Jag var på intervju i onsdags och fick frågan om civilstånd..(vad det nu kan ha för relevans?) och jag svarade: Singel! Varpå chefen sa: - Ok då antar jag att du inte har några barn heller? Jag: - Det...

För ett år sedan tog jag den här bilden. Utsikten från mitt fönster i skogen. Jag och Enja hade just flyttat in i det lilla rummet och vi hoppades att fåglarna skulle komma och äta och att vi skulle ha första parkett för att studera dem. Vi väntade... Och väntade... Veckorna gick men ingen ville äta i mitt fönster. Så jag jag pimpade till det och lockade med mer mat. Ytterligare några veckor senare tog jag beslutet att Enja skulle få flytta hem till mamma. Hon var så understimulerad i det lilla rummet. Inte ens fåglar hade hon att spana på. Det tog inte mer än någon dag efter jag lämnat Enja så dök de upp. Hela året fick jag njuta av dessa gäster som dök up varje dag vid mitt fönster. Jag vet ju att det är så där med väntan. För tro mig, jag har väntat och längtat mycket i mitt liv. Och jag har lärt mig och försöker påminna mig själv om, att ju längre man väntar på något och om man jobbar hårt för något och ger det tid,  desto mer up...

Måste bara dela med mig av min fantastiska middag jag gjorde ikväll. Det bästa med att inte ha så mycket är att man blir så kreativ. Man måste planera mer eftersom man inte kan spontanshoppa en pizza eller nåt. Detta blev det idag! Köpte soppgrönsaker, råa rödbetor och fetaost och en liten bit kassler, allt på Lidl. Resten hittade jag hemma i kylskåpet. 1 potatis 1 rödbeta 2 morötter 1 bit rotselleri 1/3 lök olivolja salt peppar rosmarin matlagningsgrädde dijonsenap fetaost 1. Skär alla rotfrukter i smala stavar. Lägg i ugnfast form. 2. Häll över olivolja, salta och peppra. 3. Mitten av ugnen 225 grader i 20min, sen röra runt lite och så på med lite lök och så in igen i typ 10-15min. (totalt 35 typ) 4. Stek några kasslerskivor med salt och peppar. Sen hällde jag i matlagningsgrädde i pannan och hade i lite dijonsenap som jag hittade i kylskåpet, den var säkert gammal men det sket jag i. Blev en fin sås! 5. Sen på med fetaost och simsalabim, en fantastisk middag is...

Jag och Enja blir mer och mer lika varandra. Nej jag börjar inte få gråa hår. Inte heller går jag på alla fyra än. Men jag har blivit en nattuggla precis som hon. Idag skulle jag upp tidigt och gå till Arbetsförm och Biblioteket. Dock hann jag inte så långt i mina planer innan mensvärken slog till med full kraft. Jag blev däckad i sängen flera timmar i kramper och allmänt illamående. Brevid mig låg Enja hela tiden och sov. Jag somnade också nån timme eller två. Enja sov nog 10h minst.. När jag lyckades ta mig upp för att äta slog det mig att jag behöver skriva om min cv. Har ju iofs filat på den mer el mindre varje dag senaste veckorna, men nu tänkte jag göra om ALLT! Så resten av dagen/kvällen har jag suttit med det och sen skickat in lite spontanansökningar. Nu är kl snart 02 och jag iär fortfarande pigg. Precis som Enja. Hon leker med sina råttor och jag med mobilen. Jag tycker man blir så produktiv på kvällen..jag får alltid mest gjort tidiga mornar och kvällar/nätter. Det ...

Har haft en riktigt bra helg so far. Torsdag och fredag hade jag fullt upp med intervjuer, äntligen känns det som jobb är på gång. Så igårkväll kände jag att jag kunde slappna av och njuta av ledigheten. Har ju fått en inneboende. Ingen mindre än min vän A, som ska bo hos mig tillsvidare. Jag är ju van med att ha folk tätt inpå nu efter mitt år på folkhögskola så det är lika bra att fortsätta på det spåret innan man blir för bekväm. Hittills har allt bara varit trevligt. Jag bor i vardagsrummet, gjorde en liten sovhörna till mig själv och Enja. Det har funkat jättebra. Blir det en längre period vi behöer bo såhär så är planen att sätta in skärmvägg eller draperi/gardin från taket.

Att söka jobb är som ni kanske vet ett heltidsjobb. För er som inte vet  hur det går till nuförtiden så ska jag ge er en snabb genomgång :-) Steg 1.  Leta annonser på rätt ställe, med rätt filtrering, läsa annonser, skriva unikt personligt brev till just den tjänsten man söker, registrera hela sitt cv på företagets hemsida, ladda upp sitt cv och brev, och ibland svara på några frågor innan man äntligen kan trycka på skicka ansökan. När jag gjort detta så har det säkert gått minst 2h. Sen vidare till nästa annons... Steg 2. Målet är ju att bli uppringd.. Då bör man minnas vad det är man egentligen har sökt, så man kan svara på frågan direkt i telefonen - varför man sökt just denna tjänst?  För.. "Eeeh..jag har ju sökt 10 jobb den här veckan, vilket var det här?!!"...kan man ju inte säga.  Steg 3. Om man lyckats svara någorlunda på den frågan så kan man bli erbjuden att få komma på intervju. Man tackar så hemskt mycket för det och man får höra att de...