malincante

Föräldraledig heter det. Det där ordet ledig känns inte som en korrekt benämning men ändå. Känner mig snuvad på den här ledigheten när Corona tagit över allt roligt som vi skulle ha jag och Elis. Vi skulle ju hänga med mormor och morfar under våren. Vi skulle åka runt och hälsa på mina kompisar runt om i Sverige. Och vi skulle hänga med andra föräldralediga. Nu blev det inte så. Istället är vi hemmavid mest. Med undantag för några promenader med andra mammor vi gjort. Men efter varje gång känner jag mig skyldig att vi inte borde. Utifall jag blir smittad och blir liggandes sjuk här hemma. Vem tar hand om Elis då? Eller om jag gud förbjude råkar smitta någon som blir jättesjuk. Men trots att så mycket är annorlunda så verkar det bli vår precis som vanligt. Solen lyser och fåglarna kvittrar. Och har jag bara mitt barn och en kikare så mår jag riktigt bra.

Idag skrev jag på ett hyreskontrakt för en lägenhet i Kyrkbyn. en by utanför Tierp. Det är en 2a på 63kvm och jag flyttar in i sommar. Har också sagt upp min lägga här i Sthlm. Så nu finns ingen återvändo. Men det känns bra...tror jag. Vad vet man i dessa tider? Coronaviruset Covid-19 gör en ju helt utan kontroll över framtiden. Det man vet idag kan ändras imorgon. Så försöker ta en dag i taget och inte tänka så mycket, även om det  ju ligger i ens natur att se framåt och vilja planera. Jag vill ju se fram emot det här. vill planera tapeter och möbler. Mitt och Elis hem. Så jag gör det också. Lite i smyg. Att ha Elis gör att jag kan vara mer i nuet och det är jag tacksam för. Jag har inte mycket tid över att oroa mig för jag har fullt upp hela dagarna. På nätterna drömmer jag dock en massa hemska drömmar, då min hjärna kan arbeta fritt.