Citalopram ---> Vägen tillbaka till mig själv
Det där kan faktiskt vara helt sant. Jag vet inte helt säkert än men mycket pekar på det. Att jag med hjälp av ett piller kan ha upptäckt något nytt med mig själv. Nämligen mig själv. De senaste månaderna har jag levt ganska isolerat och mellan hopp och förtvivlan då jag genomgått två utredningar för att komma fram till vad mitt problem verkligen är. Har jag ens problem? I relation till alla människor på flykt, de som fått cancerbesked, de som föddes utan armar, utan hörsel, utan syn, utan föräldrar, de som förlorat ett barn. Vad kan jag säga om mitt problem. Futtigt och luddigt. Märks ju inte ens utåt. Folk jag känt i bokstavligen talat hela mitt liv ifrågasätter det, så det är klart att jag själv tvivlat. I alla år. I kanske 20 år har jag funderat vad som är fel på mig. Jag har skrivit om det här förut. I bloggen är jag ibland superpersonlig. Det mår jag efteråt ganska dåligt för. Vissa perioder skriver jag bara om roliga saker, för jag vill inte sprida tråkigheter. Vissa peri...